På Chesil Beach

På Chesil Beach (2018)

  • 1 tim 50 min
  • Romantik
Uppdaterad kl. 12:33 | Publicerad 03 december 2019 kl. 12:33
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En enkel men stundvis sorglig berättelse som inte kräver så mycket av tittaren.

Ian McEwan har både skrivit manuset och boken som På Chesil Beach är baserad på.

  • I rollerna:
    Saoirse Ronan, Billy Howle, Emily Watson m.fl.
Saoirse Ronan i "På Chesil Beach".
Saoirse Ronan i "På Chesil Beach". Foto: Lionsgate

Saoirse Ronan har varit med i en filmadaption av hans tidigare bok, Försoning (Atonement, 2007), som resulterade i att hon nominerades till en Oscar för sin prestation. Hon är en av de starkast skinande stjärnorna just nu och i hennes karriär finns roller från bland annat Wes Andersons The Grand Budapest Hotel (2014) och Greta Gerwigs hyllade Lady Bird (2017). Billy Howle är mer okänd men han hade en liten roll i Christopher Nolans krigsdrama Dunkirk (2017).

Namnet Chesil Beach kommer efter stranden i södra England där det nygifta paret Florence och Edward spenderar sin bröllopsresa, år 1962. Den börjar med en promenad längst vattnet och fortsätter sedan in på rummet där de får avnjuta en tveksam middag som serveras av två väldigt tvivelaktiga kypare. Tonen paret emellan är stelt och artigt, det låter nästan inte som de känner varandra alls. Men snart förstår vi att det beror på nervositet inför en intim kväll i sängkammaren.

Florence och Edward kommer från helt olika socioekonomiska bakgrunder. Hon är från överklassen och en violinist i en amatör stråkkvartett. Han kommer från ett litet hus på landet och har en mamma som är psykiskt sjuk. Deras bakgrund och möte spelas upp i tillbakablickar medan filmen bygger upp mot ett klimax där sängen och sexet långsamt smyger sig närmare. Alla tidigare misslyckade försök att vara intima har varit på initiativ av Edward, något som får sin förklaring i klimaxet. På Chesil Beach utspelar sig precis i skarven av det konservativa 50-talet och reformativa 60-talet och balanserar frågor om klass och sexualitet.

Dock kan utförandet inte alltid rädda det stundvis klichéartade manuset, speciellt första mötet när Florence och Edward träffar varandra och det i princip är kärlek vid första ögonkastet. Den mest intressanta aspekten kommer de sista trettio minuterna när berättelsen börjar närma sig nutiden. Men tyvärr gräver sig filmen inte ner i det intressanta utan fokuserar på fel karaktär och faller ner i ännu fler klichéer.

Fotot är idylliskt men inte så overkligt att det stör. Musiken är stämningsfull. Vill du ha en enkel men stundvis sorglig berättelse som inte kräver så mycket av tittaren, är På Chesil Beach en film för dig. Men du kommer troligen inte ta med dig något viktigt från upplevelsen.

Betygssymbol för 3 av 5

Vi har också här i en lista sammanställt de bästa filmtipsen från 2018.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL