Om själ och kropp (2017)

Endre och Mária jobbar på samma slakteri. Han som chef och hon som nyanställd kvalitetsansvarig. Under en obligatorisk psykologisk utvärdering av alla anställda på fabriken framkommer det att just de två har något gemensamt, något oförklarligt som enbart kan betyda att de är knutna till varandra med ett väldigt speciellt band. Denna upptäckt ställer deras tillvaro på ända och förändrar deras liv för all framtid.

Trots dess något bisarra element så är "Om själv och kropp" en relativt jordnära film. Den påminner en del om Yorgos Lanthimos filmer såsom The Lobster och Dogtooth rent tonmässigt, men spelar inte alls lika mycket på de övernaturliga strängarna. Likt Lanthimos lägger även regissören Ildikó Enyedi störst fokus på filmens karaktärer och relationerna dem emellan. De övernaturliga elementen är med andra ord inte det viktigaste utan här fungerar de mer som den utlösande faktorn i handlingen som får de två huvudkaraktärerna att interagera.

LÄS OCKSÅ: Recension: The Square (2017)

Huvudrollerna Endre och Mária gestaltas av Géza Morcányi och Alexandra Borbély på ett helt fantastiskt sätt. Det faktum att Géza gör sin skådespelardebut här vid 65-års ålder är svårt att greppa. Det känns som att han inte gjort något annat. Med ytterst sparsamma känsloyttringar lyckas de båda två, djupt beröra mig som åskådare.

Om själ och kropp plockade med sig Guldbjörnen för bästa film från årets upplaga av Berlins filmfestival, vilket den var väl förtjänt av. Nu är filmen även vald som Ungerns bidrag till nästa års Oscarsgala och den har absolut allt som krävs för att både bli nominerad och kanske till och med vinna. Möjligtvis har den till och med en chans mot Ruben Östlunds "The Square".

Detta är en av väldigt många bra filmer från 2017.