The Salvation (2014)

Filmen slår an med en solklar Sergio Leone-hyllning med vackra kameraåkningar och ett Ennio Morricone-likt soundtrack. Vi befinner oss på en tågstation. Det har gått sju år sen Jon (Mads Mikkelsen) och hans bror Peter (Mikael Persbrandt) emigrerade till USA och för första gången sen dess ska Jon återse sin fru och son.

Strax efter Jon återförenats med sin familj bryter helvetet ut. Inget blir som han föreställt sig och en kedja av brutala övergrepp leder till att han bli måltavla för gängledaren Delarue. En man beredd att gå över flertalet lik för att se Jon död.

Visst låter det tufft?

Det är det också, i alla fall till en början. Men filmen har svårt att leva upp till sin tunga och fängslande inledning. Även om det bjuds på en del sköna biroller, bland annat Eva Green som stum änka och Jonathan Pryce som feg och lumpen borgmästare, så är det varken särskilt kul eller spännande.

Dålig klippning gör att allt känns rörigt och för digitaliserat foto förstör den goa westernkänslan. Dessutom brister manuset massor med gånger och är laddat med värdelös dialog. Men samtidigt är det något fascinerande med The Salvation, det finns nämligen en rå ton av skitighet som innan känts unik för just Leone.

Ett axplock av vad som kommer göra The Salvation till en kultfilm

• Överflödet av alldeles för hårdkokta och dåliga one liners.

• Persbrandt blonderade hår för tankarna till Tre solar.

• Den brutala inledningen som vibrerar av 70-talets rape and revange-filmer.

• De alldeles för extrema B-filmsliknande birollerna.

• Det är en dansk westernfilm!