Vinterviken (2021)
Fräsch uppdatering av en kultklassiker.
1996 kom ungdomsfilmen "Vinterviken" baserad på Mats Wahls roman med samma namn. Filmen har under åren blivit något av en kultklassiker som Netflix nu tagit sig an den svåra uppgiften att göra en nyversion av. För regin står Alexis Almström som bland annat regisserat TV-serien "Top Dog". Titeln på filmen är oförändrad och premiären är satt till den 8:e september.
MER LÄSNING:
John John och Sluggo sitter nere vid vattnet och tittar drömskt mot de fina husen på andra sidan viken. De är inte långt borta men kunde lika gärna ha legat i en annan värld. Plötsligt får de ett infall och "lånar" en båt som tar de två nyfikna vännerna över till andra sidan. Väl där råkar de se en flicka som är på väg att drunkna och John John hoppar i för att rädda henne. Han drar upp henne på land och möts av fadern som naturligtvis är djupt tacksam. John John och Sluggo får följa med till flickans hem där de tackas för sitt hjältedåd. Innan de blir hemskjutsade får John John syn på flickans storasyster Elisabeth och något händer inom honom.
Efter sommaren visar det sig som av en slump att John John och Elisabeth båda har valt att plugga teater och hamnar därför i samma klass. De utvecklar snabbt en stark relation till varandra och John John vill inget hellre än att vara med Elisabeth samt satsa på skolan. Det som sätter käpparna i hjulet för honom är hans vänskap till Sluggo som har en fot i den kriminella världen och som hela tiden drar i honom i helt fel riktning.
När jag såg om Vinterviken från 1996 som research inför denna recension upptäckte jag att den håller förvånansvärt bra. Allt i filmen har dock inte åldrats väl vilket fick mig att fundera på om handlingen verkligen kunde placeras i en mer modern kontext utan att det känns förlegat, men det tycker jag att man har lyckats bra med. Små justeringar och ändringar här och där i storyn gör att nytolkningen känns både modern och mer seriös än sin föregångare.
"Huvudrollsinnehavarna gör ett fenomenalt jobb."
Även om handlingen känns igen i stora drag är filmens känsla mer i stil med TV-serien Snabba Cash. En av dessa ändringar är att man gett ett extra djup till några av filmens karaktärer, som till exempel Elisabeth som i nytolkningen hanterar en svår familjetragedi vilket gör henne mycket mer mångbottnad än i originalet. En annan karaktär som är mycket mer komplicerad och intressant än i originalet är Sluggo. Martin Iliou är absolut inte dålig i originalet men han gör mer eller mindre bara Klimpen från Bert på nytt. I nyinspelningen axlas rollen av nykomlingen Jonay Pineda Skallak som får mycket mer att jobba med vilket han klarar med bravur, en fantastisk debut.
Originalfilmen från -96 har ju några riktiga giganter i ett par av rollerna och jag tänker då främst på Peter Haber och Kjell Bergqvist. Man kan ju tycka att deras rolltolkningar skulle vara svårslagna, men jag tycker att både Magnus Krepper och Albin Grenholm gör minst lika bra ifrån sig. Deras skådespelarstil passar även väldigt bra till den lite mer allvarsamma tonen i nyinspelningen. Sen måste jag ju såklart nämna huvudrollsinnehavarna Mustapha Aarab och Elsa Öhrn som gör ett fenomenalt jobb, vilket är tur för annars hade nog hela filmen fallit pladask. Det var även roligt att se Loreen i rollen som John Johns mamma.