Världens ursprung (2020)
Oedipuskomplex med en twist
"Världens Ursprung" är en komedi man aldrig vill berätta för någon att man har sett.
De flesta har någon gång i sitt liv genomlidit en av de mest pinsamma milstolparna när familjen en helt vanlig fredagskväll klickat igång en film. Övergången från tecknat och dubbat till generationsöverskridande familjefilm, komedier och action var revolutionerande. Men så plötsligt kommer den. Den skräckinjagande, oundvikliga sexscenen. Samtliga vill sjunka ner i soffan, någon låtsas hålla för ögonen, någon försöker se helt oviss ut. Aldrig förr har en scen hållit på längre.
Ta nu den känslan och applicera på en hel film.
Världens ursprung är filmen du aldrig, aldrig får se med din familj. Speciellt inte din mamma. Men den är lite rolig. Men det får du aldrig säga till någon.
Advokaten Jean-Louis (Laurent Lafitte) upptäcker till sin förskräckelse att hans hjärta inte slår. Men han går och står precis som vanligt vilket gör situationen ännu märkligare. Att gå till en läkare är uteslutet när hans bästa vän Michel (Vincent Macaigne) skrämmer honom med en framtid kopplad till slangar eller tvångssövd in i koma. Istället går han till sin frus (Karin Viard)... Lifecoach? Guru? En mycket märklig men förtroendeingivande dam som menar att om Jean-Louis ska överleva måste han ställa en otänkbar fråga till sin mamma. En mycket, mycket obekväm fråga.Denna udda premiss blir desto roligare just för att karaktärerna tar situationen på grövsta allvar. Det hade varit så lätt att skämta bort det och göra billig Seth Rogen-humor, men det är Jean-Louis desperata överlevnadsinstinkt, Valéries kalla problemlösarsnille och Michels genuina omtanke för sin vän som gör allting desto mer bisarrt. Som kontrast mot deras masspsykos står mamman som den enda normala i hela filmen och man vet inte om man ska skratta eller gråta åt vad trion tvingar henne genom.
Är det något fransmännen kan så är det rapp konversationshumor. Knappt hinner någon dra efter andan innan nästa börjar prata och det är en av få gånger jag önskar att jag talade franska så jag inte skulle missa någon raketsnabb gliring. Därtill bjuds det på en del extremt obekväma ("Obekväm" är den här filmens ledord) situationer man verkligen vill titta bort ifrån men verkligen inte kan. Men de är få och för långt ifrån för att höja hela spelet till nästa nivå. Med en långsam början, med knappt något att dra på mungipan åt, trappas det bisarra sakta upp och visst blir det helknasigt i slutet.
Världens Ursprung plockades ut till Cannes 2020 vilket borde vittna om att den åtminstone vågar tänka utanför lådan. Det är inte din typiska komedifilm, det är ett som är säkert. Men ska du se den, stäng dörren och tysta telefonen för du vill verkligen inte att mamma ska knacka på.