"V Wars" (säsong 1)

Kvalitetsmässigt hamnar V Wars någonstans mellan The Passage, som släpptes i januari i år och senare lades ned efter en säsong, och HBO:s mer seriösa och hyllade vampyrsatsning True Blood. Då de första avsnitten är en lång, förutsägbar och tröttsam samling av scener vi har sett otaliga gånger tidigare i denna genre.

Handlingen i "V Wars" kretsar framför allt kring vännerna Dr. Luther Swann och Michael Fayne (Adrian Holmes). De utsätts för ett virus, som legat begravt i isarna som smälter på grund av den globala uppvärmningen, vid en forskningsanläggning och snart därefter börjar Fayne utveckla vissa "krafter" och begär... medan Swann förblir sitt samma gamla jag.

Här under inledningen är jag personligen nära på att ge upp på grund av vad att dialogerna känns krystade, förutsägbara och som något vi tittare har fått se i varje vampyr eller zombie-produktion i åratal. Men det finns faktiskt anledning att vänta kvar, om det här är en genre du normalt sätt brukar uppskatta. Annars finns det ofantligt många bättre serier att lägga din tid på.

Dr. Swann får givetvis i uppdrag att försöka få fram ett botemedel, eller åtminstone ett sätt att förutspå vilka personer som är mottagliga för viruset som nu sprider sig kaosartat fram över USA. Men det som gör V Wars lite mer intressant är hur Fayne, som virusets "patient zero", blir en ledargestalt för en ny art av "förbättrade" människor.

Den andra halvan av den första säsongen blir nämligen mer politisk och man försöker behandla många av de frågor som gjorde HBO:s True Blood så bra. Exakt vilka vill jag av spoilermässiga skäl inte gå in på, men från att ha varit redo att överge serien totalt lyckas man rädda upp den totala upplevelsen till en nivå som ändå gör att jag kan tänka mig att ge den andra säsongen en chans. Om det nu blir någon det vill säga.