"Typewriter" (säsong 1)

Fyra barn, ledda av en polisdotter (Aarnaa Sharma), har en spökklubb. När ett gäng oförklarliga mord börjar ske efter att en familj flyttar in i ett gammalt "spökhus" bestämmer de sig för att lösa fallet. Delar av detta lyckas till en början bli charmiga, till och med lite rörande, när polispappan inser att dotterns spökfascination kommer från en önskan om att kontakta sin döda mamma.

Tyvärr lyckas inte den nya indiska originalserien från Netflix att leva upp till vare sig charmen eller de bitvis läskiga delarna av Stranger Things. Typewriter är aningen för läskig för barn att se som live action, men hade kunnat bli perfekt i animerad form. För dess övertydlighet, stereotypiska karaktärer och uppenbart låga budget för helt klart tankarna till ett barnprogram för åldrarna 10-14.

Det ska däremot erkännas att fader och dotter-relationen mellan byns sheriff och hans spökjagande dotter faktiskt bjuder på både charm och kvalitet av hög nivå. Men varje gång vi får en scen i Hopper och Eleven-klass (jepp, en Stranger Things-referens), blir det dessvärre mest en påminnelse om bristerna i nästan allt annat man försöker sig på under säsongens gång.

Själva grundhandlingen i "Typewriter" kretsar, föga förvånande, kring en gammal skrivmaskin. Inledningsvis vet vi inte riktigt varför den gamla maskinen verkar vara besatt, men detta överförklaras för oss gång på gång, så du behöver inte vara orolig för att inte förstå hur skrivmaskinen, "fakiren" och blodmånen hänger ihop.

På det stora hela så lider "Typewriter" av ett manus fullt av klyschor, skådespelare som ibland verkar läsa innantill och skräck "farlig" nog för att kunna visas för barn. Kanske hade den kunnat fungera för någon som velat ha något lättsamt att ha på i bakgrunden, men med tanke på att stora delar av handlingen utspelar sig på olika indiska språk så behöver man läsa undertexterna.

Nej, se istället någon av serierna på vår lista över årets bästa serier.