Recension: Treason (säsong 1)

Till skillnad från majoriteten av serierna som släpps nu för tiden är Treason en rätt kort serie. När många serier gärna har säsonger på 12-17 avsnitt nöjer sig Treason med fem. Därför är det svårt att försöka berätta om handlingen, utan att avslöja hela serien. Men jag ska försöka, dock med risk för lite spoilers redan här alltså.

Treason handlar om Adam Lawrence (Charlie Cox) som jobbar inom den brittiska underrättelseorganisationen MI6. När hans chef och organisationens högsta höns blir förgiftad tvingas han ta chefsrollen. En rolls om direkt sätter press på hans liv och hans familjs liv. Det dröjer dock inte länge innan Adam upptäcker att personen som förgiftat hans chef är en gammal bekant. Nu kräver gärningsmannen Adam på hans hjälp, samtidigt märker han att hen är en del av något ännu större.

Högt tempo trots dålig agent

Det är svårt att inte tänka på James Bond när man tänker på brittiska agenter. Det dröjer heller inte länge innan första vinken till Bond dyker upp i Netflix spionserie. På pappret är Treason en ypperlig chans för Cox att visa upp sig för Hollywood och visa att han minsann borde vara med på listan över möjliga efterträdare till Daniel Craig som 007. Men om han har tänkt serien som en audition till rollen som den brittiske agenten med rätt att döda får han tyvärr tänka om. Här visar han tyvärr inte upp några större Bond-egenskaper. 

Dock kan man nog inte lägga allt på honom för det. För även om Treason stundtals är en rapp och spännande serie, så hamnar spioneriet märkligt nog ofta i skuggan för familjeliv och relationer. Visst är det fint att se att även spioner har familjeliv och trassliga kärlekshistorier. Men i Treasons fall tar dessa alldeles för stor plats och tvingar allt för ofta spänningen och spiondramat lämna plats och komma på andra plats. När serien väl tillåts vara spännande är det stundtals riktigt spännande, men spänningen bryts för ofta med många lösa trådar.

Överflöd av lösa trådar

På tal om lösa trådar finns det ett överflöd av dessa i Treason. Trots att det alltså bara är en miniserie med fem avsnitt har man lyckas pressa in trettioelva olika handlingar och problem med sina egna olika trådar och twister. Minst sagt en modig strategi i en miniserie. Även om twisterna är många och intressanta så är de i slutändan tyvärr inte tillräckligt smarta. Det som dock är smart är att låta oss under fem avsnitt tro att det kommer en smart avslutning för alla olika delar. Det gör det tyvärr inte, utan handlingen faller platt.

Det känns länge som att "Treason" bygger upp för att bli något riktigt bra och smart. Med flera sidospår och halvdramatiska delmoment ger serien sig själv en illusion av att ha en spännande handling. Dess antiklimax visar dock att det aldrig riktigt blir så bra som man till en början hoppas. Stor potential, men svagt genomfört. Cox försöker sitt bästa för att komma med i pratet om nästa Bond, men gör tyvärr en rätt svag insats som en alldeles för snäll MI6-chef.