"Titans" (säsong 1)
"Titans" levererar överraskande träffsäker och ambitiös underhållning
Det råder ingen bristvara på superhjälteserier som på något sätt härstammar från DC Comics. Greg Berlanti har exempelvis själv varit med och skapat "The Flash", "Arrow", "Super Girl", "Legends of Tomorrow" och kommande "Batwoman" hos tv-kanalen CW, som alla hör till samma superhjältetäta DC-universum. Nu är han aktuell med nya "Titans", sin första riktigt avgrundsmörka, blodiga och svordomsfyllda DC-serie.
Skapare:
När DC Comics under 2018 lanserade sin egen streamingtjänst var det givetvis Berlanti som fick chansen att leverera deras första officiella originalserie till DC Universe (vilket är namnet på den nya streamingtjänsten). Tjänsten är i nuläget endast lanserad i Staterna, vilket är varför vi här i Sverige (och resten av världen) först nu får ta del av Titans via Netflix, som köpt upp seriens globala rättigheter.
Titans är givetvis en mörkare och mer vuxen version av DC:s Teen Titans, som redan lever sitt eget liv i animerad form på diverse barnkarnaler här i Sverige. I en av Titans allra första scener får vi följa Dick Grayson (Brenton Thwaites) i sin Robin-dräkt, medan han utklassar ett gäng skurkar som hade skrattat åt honom när de såg att han var utan Batman. "Fuck Batman" säger han när han lämnar dem alla liggandes på marken när han lämnar platsen.
Dick Grayson har lämnat Robin-livet, och Batman, bakom sig men paras av olika anledningar snabbt ihop med den unga flickan Rachel (Teagan Croft) vars mörka krafter gör henne till en måltavla. Deras väg korsas sedan även med Korys (Anna Diop) och Gars (Ryan Potter), som tillsammans utgör kärngruppen i Titans. På sätt och vis får vi under den första säsongen ett helt gäng superhjältars origin-story, vars öden tycks vara sammanflätade redan från starten.
Om du kan dina DC-referenser är det givetvis superhjältarna Nightwing, Raven, Starfire och Beast Boy som introduceras under säsongens gång. Men du behöver egentligen inte ha någon DC-förkunskap alls för att kunna uppskatta den första säsongen av Titans. Jag har själv en väldigt bristande kunskap, men har ändå älskat att få lära känna hjältarna Hawk & Dove, svänga in hos Doom Patrol (som har egen serie på gång under året) och många många fler.
Titans är nästan som bäst när de tar ett steg bort från sin grundberättelse och låter oss lära känna andra hjältar i DC:s universum. Med actionsekvenser som till och med får Frank "The Punisher" Castle (från Netflix Marvel-serier) att framstå som varsam, är Titans även överraskande underhållande i de delar som i CW:s mer blodfria DC-serier inte kan vara.
Tyvärr är inte alltid skådespelandet riktigt på topp och mycket av storyn känns förutsägbar, vilket drar ned betyget något. Men årets hittills starkaste tre av fem är självklar.
