Things Heard & Seen (2021)
Dåligt berättande kan inte räddas av en bra historia
Det finns ett gott budskap om mäns våld mot kvinnor i skräckdramat "Things Heard & Seen". Dessvärre räcker det inte till när både manus och berättande sviktar på samtliga fronter. Därför blir filmen i slutändan bara en besvikelse.
Genom åren har det producerats många skräckfilmer som gjort anspråk på att göra mer än att skrämmas. Genren har visat sig vara ett effektivt grepp för att skildra underliggande känslor, stämningar och beteenden i människans natur. I The Others (2001) fick tittaren ta del av självförnekelsens destruktiva natur, i Pans Labyrint (2006) visade Guillermo Del Toro oss konstens kraft som verktyg för verklighetsflykt och i aktuella i Things Heard & Seen dissikeras männens våld mot kvinnor.
I motsats till The Others och Pans Labyrint, som båda är populärkulturella mästerverk, är Things Heard & Seen dessvärre inte en speciellt bra film.
Den nya Netflix-filmen är baserad på boken All Things Cease to Appear, skriven av thrillerförfattaren Elizabeth Brundage. Här möter vi det unga paret Catharine- och George Claire (Amanda Seyfried och James Norton), som väljer att lämna storstadslivet i New York och istället flyttar ut på landsbygden. Samtidigt som konstprofessorn George gör sitt yttersta för att vinna allas gunst på det lokala universitetet försöker Catharine lära känna den lilla mystiska orten de kommit till. Parallellt med att hon får reda på undangömda hemligheter börjar deras nyköpta hus att spela familjen flera rejäla spratt. Sedan faller sakta men säkert pusselbitarna på plats.
Svensk anknytning
Huruvida filmen är trogen sin förlaga har jag absolut ingen aning om. Däremot är det (över)tydligt att den svenska 1700-tals filosofen Emmanuel Swedenburgs idéer om livet efter döden varit en stor inspirationskälla (namnet nämns mer än tio gånger). Hur som helst utnyttjar inte filmen den rysliga potentialen som finns i Swedenburgs skrifter om bryggan mellan himmel och helvete. Istället använder filmen hans teorier som någon sorts urtråkig spökversion av det gamla SR programmet "ring så spelar (spökar) vi". Det hela kulminerar sedan i en direkt skrattretande seans-sekvens runt ett bord, som är så klichéfylld att man grinar illa.
För trots ett vackert foto, gedigna skådespelarinsatser (speciellt av trotjänaren F. Murray Abraham som alltid är sevärd) och en bra grundhistoria skrämmer Things Heard & Seen vettet ur mig på helt fel sätt. Det usla manuset gör att filmen aldrig lyfter. Istället levereras en harrang av hafsiga karaktärsintroduktioner, ologiska vändningar och styltig dialog.
Mjukporr för dyra pengar
Filmen börjar visserligen starkt med en suggestiv inledning. Men när Cathrine och George sedan faller för yngre förmågor övergår berättandet till något som påminner om en serie ambitiöst bekostade erotikfilmsintron. Det finns en scen vid en sjö där dialogen är precis så sockersött halvsnuskig man kan tänka sig – fast värre! Fifty Shades of Grey – fast med spöken. Ett förslag på en alternativ titel.
Sammantaget är Things Heard & Seen en stor besvikelse. På förhand kändes rollistan spännande, handlingen likaså. Däremot är det inte lätt att skrämmas när manusförfattarna inte kan bestämma sig för vilken sorts film de vill göra. Vill ni berätta en kuslig spökhistoria, ett viktigt drama om relationsvåld eller bara ha det kul och filma mjukporr för dyra pengar? Det är frågan som en producent borde ha ställt i ett tidigare skede. För här funkar genreblandningen sämre en en vodka-vatten på julafton.