Recension: The Union (2024) – usel action med filmstjärnorna

Jag har inte gjort det till en hemlighet att jag tycker att Mark Wahlberg är lite av en dilettant till skådespelare. Han slog igenom som den halvkorkade porrstjärnan i Paul Thomas Anderssons mästerliga Boogie Nights och har sedan dess bara tuffat på av någon anledning.

Wahlberg är hyfsat bra när han spelar halvidioter, exempelvis i The Other Guys och Ted. I övriga roller är han stel och tråkig och känns nästan lite patetisk i sina försök att se cool ut. De senaste åren känns det inte ens som att han försöker längre. Han bara tar roller i actionfilmer där han tycker att han får se lite cool ut. The Union är hans senaste film.

Allt med "The Union" är tunt

The Union är en underrättelseorganisation, ledd av Brennan (J-K. Simmons) som inte rekryterar sina agenter från universitet. Istället tar de vanliga arbetare och gör dem till superspioner. Mike (Wahlberg) är en byggnadsarbetare i New Jersey som blir rekryterad av den gamla flamman Roxanne (Halle Berry). Han får genomgå en utbildning på två veckor och ska sedan hjälpa till att stoppa försäljningen av en lista som innehåller namnen på alla amerikanska spioner.

Om ni tycker att det låter lite dumt beror det troligtvis på att filmens story faktiskt är dum och oerhört tunn. Allt med "The Union" är tunt.

Marky Mark försöker inte ens längre

Filmen är byggd kring relationen mellan Mike och Roxanne. Problemet är att skådespelarna inte har någon kemi. Det enda de verkar ha gemensamt är att de inte bryr sig om att leta efter bra manus; så länge filmen får en bred premiär och de får bra betalt tackar de ja, verkar det som. Gamle Marky Marks amatörmässiga skådespel är pinsamt uppenbart när han och Berry försöker etablera någon sorts bjäbbande. Det ska vara roligt, men är mer något tröttsamt jag måste ta mig igenom för att se den tunna handlingen föras framåt.

Utöver att vara en oerhört formelbaserad och förutsägbar spionfilm, är actionsekvenserna inte mycket att hänga i granen. Det finns en kort sekvens där Mike utnyttjar sitt överlägsna balanssinne för att besegra sina motståndare. Det var lite småkul. Det är allt jag gillar med filmen. Det är en sekvens på någon minut.

Det största problemet med "The Union" är att det är en tråkig actionfilm. Den bjuder inte på något nytt, är inte spännande, actionsekvenserna är dassiga och gamle Marky Mark och Halle Berry känns måttligt engagerade.

Med tanke på att Netflix andra spionsatsningar, "The Gray Man" och "Heart of Stone", led av liknande problem, kanske Netflix helt enkelt ska lämna spionfilmer ifred ett tag?