The Starling (2021)
En fågel hjälper Melissa McCarthy att gå vidare i livet.
I Netflix småvarma dramafilm The Starling har Melissa McCarthys karaktär Lilly en aggressiv fågel i sin trädgård. På något vis lyckas den få henne att gå vidare efter att hennes dotter tragiskt avlidit.
Allt är frid och fröjd i nyblivna föräldrarna Jack (Chris O’Dowd) och Lillys (Melissa McCarthy) liv i deras stora hus med en ännu större trädgård. När deras dotter Katie plötsligt dör i plötslig spädbarnsdöd vänds deras liv uppochner. Lilly blir ofokuserad på jobbet i livsmedelsaffären och Jack hamnar på en psykiatrisk klinik.
Båda försöker på var sitt håll gå vidare i livet efter den tragiska händelsen. Samtidigt är det en aggressiv stare som attackerar Lilly i sin trädgård. Med hjälp av den före detta psykologen Larry (Kevin Kline) och staren försöker Lilly sakta men säkert ta sig vidare i livet och upptäcker att hennes mentala problem handlar om mer än hennes dotters död.
Småtrevlig, trots många genvägar.
Redan i filmens inledande scen introduceras vi för den halvdåligt animerade staren, som på något vänster har en viktig roll i filmen. Vi introduceras även till ett mönster som är genomgående i filmen, nämligen att det mesta är halvbra gjort och utan någon större bearbetning. För filmen med O’Dowd och McCarthy är nämligen rätt mysig och småtrevlig, men alldeles för enkel och oinspirerande. Något som många Netflix-produktioner tyvärr lider av när det ska pumpas ut film efter film.
För visst har vi sett McCarthy och O’Dowd i bättre filmer och med bättre insatser? Det ser ut som att båda försöker göra något av filmen, men får inte mycket hjälp utan får sina vingar klippta av regissören Theodore Melfi. Istället för att låta den vanligtvis vassa gruppen skådespelare ta plats, så överröstas de av övertydlig musik, nästan parodisk, för att signalera åt oss när regissören vill att vi ska gråta eller skratta.
MER LÄSNING: Bästa filmerna på Netflix 2021
Gråta eller skratta vet jag inte om filmen kommer lyckas få många att göra, men den är ändå rätt behaglig. Handlingen och budskapet är bra, men kommer inte till sin fulla rätt med alla genvägar och övertydlighet. Tanken finns där men genomförandet är hastigt och inte helt bearbetat eller genomtänkt för att det verkligen ska få en att känna något. Det är helt enkelt en film där man inte tar vara på potentialen.
The Starling är perfekt för den som vill ha en trevlig film att titta på någon kväll, utan att känna allt för mycket. Tanken är att detta ska vara en film att gråta till. Dock är det ingen film som lyckas nå hela vägen och blir i slutändan en film som snabbt kommer att glömmas bort.