The Royal Treatment (2021)
Snark, snark, snark – en effektiv behandling för sömnproblem
Det är uppenbart att The Royal Treatment inte riktar sig målgruppen "25-åriga mediakillar". Trots det är det tydligt att någon borde ha låst in manuset till Netflix senaste romcom i ett ogenomträngligt kassaskåp och därefter kastat ner nyckeln i den djupaste avgrund i Marianergraven. För filmen symboliserar kommersiell lathet på alla punkter.
Handlingen har ni sett förut – många gånger. Precis som i Disneyklassikerna En prinsessas dagbok (2001) och Aladdin (1992) handlar The Royal Treatment om en till synes omöjlig kärlek. Isabella (Laura Marano) driver en egen frisörsalong i New York och träffar där av en slump Tomas (Mena Massoud), prins i det påhittade landet Lavania. Efter en lyckad klippning börjar romansen spira varefter Isabella och hennes två kompisar blir bjudna till Lavania för att agera frisörer åt hovet inför prinsens motvilliga bortgifts-bröllop med amerikanskan Lauren (Phoenix Connoly). Som väntat tar det inte långt tid förrän triangeldramat är igång och frågan ställs: vem ska Tomas välja? Den rena kärleken i den enkla hårfrisörskan eller föräldrarnas gunst?
Utöver den grundläggande handlingen har The Royal Treatment fler likheter med kända romcoms som Notting Hill (1999). Här finns alla de klassiska dragen som kännetecknar genren: de lustiga upptågen, de knasiga bikaraktärerna och de trånande blickarna. Det är egentligen absolut inget fel att romantiska komedier återanvänder en tydlig dramaturgisk mall. Två personer med olika radikalt olika bakgrund möts, slits ifrån varandra för att sedan förenas igen i slutet. Som filmskapare behöver man inte uppfinna hjulet varje gång, men då krävs det att skådespelarna i huvudrollerna har en fin kemi som storyn sedan bygger på.
"Fruktansvärt risiga scener"
Tyvärr är det just bristen på kemi som är det stora problemet med The Royal Treatment. Varken mellan Laura Marano och den usle skådespelaren Mena Massoud (som lustig nog hade huvudrollen i den lättglömda, otecknade versionen av Aladdin för två år sedan) eller filmarbetarna slår det några som helst gnistor. Visst märks det att produktionen fått sig en saftig Netflix-slant att jobba med, men trots det är både foto och regi sanslöst oinspirerat och slappt utfört. Blandningen av "fräcka" drönarbilder, oregelbundna klipp och tröttkörda kameraförflyttningar tröttnar man på snabbt. Dessutom är scenerna mellan filmens kärlekspar, exempelvis när Isabella och Tomas går runt en nedsläckta staden i Lavania, fruktansvärt risigt skrivna.
Ett exempel:
Tomas till Isabella: "Be the change you want to see in the world".
Jag till ingen: "Snark, snark, snark".
Det är som att manusförfattarna har tittat på något sorts samlingsklipp av de sämsta scenerna i romantiska komedier på youtube och sedan bestämt sig för att göra film av det. Dock piggar det faktiskt upp att produktionen lyckats trycka in en otrolig look-a-like blandning mellan medieprofilen Pierce Morgan och skådespelaren Jason Clarke (Cameron Rhodes som butlern Walter, googla för det är helt sinnessjukt) i en av birollerna.
Trots den djupt beundransvärda look-a-like gåvan från ovan är den enda högtidliga behandling som "The Royal Treatment" erbjuder en sådan mot sömnsvårigheter. För ett större och mer effektivt sömnpiller får man leta efter.
MER LÄSNING: