The Occupant (2020)

Huvudkaraktären i Netflixfilmen Mitt hem (på engelska The Occupant) är en meriterad och erkänd reklamchef, som numera är arbetslös och går från den ena arbetsintervjun till den nästa. Han tvingas därmed, tillsammans med fru och son, flytta från sin exklusiva våning till en mindre lägenhet. Lägg därtill hans ansträngda relation till sonen, som dessutom mobbas i skolan, och du har en livssituation som helt enkelt är ganska tuff. 

Han – Javier (Javier Gutiérrez) – visar sig vara en karaktär vars kommande handlingar är ytterst svåra att sympatisera med. När hans egen familjesituation krackelerar, börjar han stalka de nya hyresgästerna som flyttat in i hans gamla lägenhet, och så småningom tar han till allt mer sluga och omoraliska knep för att nästla sig in i hos dem.

Javier utger sig för att ha vänliga intentioner, men i själva verket letar han efter familjens svaga punkter för att kunna utnyttja dem och rasera deras redan bräckliga tillvaro. Framförallt bekantar han sig med fadern Tomás (Mario Casas), en rättrådig och framgångsrik man som kämpar ihärdigt med att hålla sig borta från alkoholen.

Ren och skär ondska.

Regissörsduon Álex Pastor och David Pastor har med Mitt hem gjort en riktigt spännande thriller där de utforskar hur långt en man är villig att gå för att få det perfekta familjelivet. Öppningsscenen, som utgörs av en av Javiers gamla reklamfilmer för vitvaror, fungerar som filmens nav; till tonerna av ''Blomsterduetten'' ur Lakmé kommer en man hem från jobbet, möts av sin son och hustru och delar en perfekt familjestund. Reklamfilmen är rakt igenom en illusorisk skildring, men för Javier tycks innehållet i den vara ett realistiskt mål, som han med alla tänkbara medel ska uppnå. (Senare görs det en träffande återkoppling till denna öppningsscen).

MER LÄSNING:
Årets bästa filmer – Vilka har du sett?
Bästa Netflixfilmerna 2020
Coronaviruset: Netflix stoppar alla sina serier

Javier Gutiérrez är perfekt i huvudrollen och lyckas förkroppsliga något svåruppnåeligt – Ren och skär ondska. För han är en avskyvärd karaktär och filmen försöker inte göra honom till något annat. Det finns inget element som gör att vi skulle kunna acceptera - eller åtminstone förstå - hans handlingar. Visst, han brottas med faktumet att han är en föredetting och tycks inte ha hittat rätt sätt att uppfostra sin son. Men denna situation gör inte Javiers fortskridande gärningar mer förståeliga, snarare tvärtom. Han är inget annat än en beräknande och känslokall sociopat. 

Han fick mig faktiskt att tänka på två andra likartade karaktärer: Chris Wilton (spelad av Jonathan Rhys Meyers) i Woody Allens Match Point (2005) och Amy Dunne (Rosamund Pike) i David Finchers Gone Girl (2014). De är alla tre karaktärer som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom - och som alla förtjänar att åka fast för sina handlingar. Mycket av intensiteten i dessa filmer kommer från att vi som tittare undrar om - och i så fall hur - de kommer att sättas dit. Dessutom har Mitt hem likt de ovan nämnda filmerna en smart slutknorr, som sätter nytt ljus på det vi just har sett. Ett skickligt avslut på en film som passar utmärkt om du är sugen på en regelrätt thriller.