"The OA" (säsong 2)
"The OA" bjuder på en vacker, interdimensionell sagostund.
Vissa serier är verkligen värda all sin väntan mellan säsongerna. Ett faktum som miljontals tittare just nu hoppas ska vara sant inför den kommande "Game of Thrones"-avslutningen. Vi som glupskt avverkade den första säsongen av "The OA" samma helg som den hade premiär, har fått vänta på fortsättningen sedan slutet av 2016. Lyckligtvis, vet vi nu att det har varit värt varje sekunds väntan sedan dess.
Det finns verkligen ingen annan serie som ens kommer i närheten av den känsla "The OA" lyckas förmedla medan jag tittar och snabbt uppslukas totalt av sagostunden. För det känns verkligen som att tanken är att du bara ska slappna av och okritiskt låta de många interdimensionella vändningarna skölja över dig. Låta skaparna Brit Marlings (som även spelar huvudrollen) och Zal Batmanglijs visioner få ta oss med på de mest obeskrivbara resorna.
Om du har funnit njutning ur David Lynchs och Mark Frosts Twin Peaks eller Noah Hawleys Legion, är chansen stor att du kommer att kunna uppskatta även The OA och dess ambitiösa berättande. Likt ovan nämnda serier, behöver du som tittare köpa att saker och ting fungerar på vissa sätt. Det är inte upp till dig som tittare att ifrågasätta eller ens förstå varför en seriespecifik "regel" är som den är.
Vi får helt enkelt lita på att interdimensionella resor är möjliga, om fem uppsättningar av jazzhänder gör rätt rörelser. Vi får köpa att det finns gigantiska och visa jättebläckfiskar, att det är möjligt att dö för att sedan komma tillbaka och mycket mer, som jag inte vill avslöja i förväg. För om du kan göra det är det en fantastisk upplevelse att titta på The OA.
Känslan av att omöjligt veta vad som ska komma härnäst är oerhört befriande. Särskilt med vetskapen om att säsongen dessutom avslutas helt fantastiskt, på ett sätt som är fullständigt omöjligt att förutspå. Men jag har nog aldrig varit så peppad på att få se hur en serie ska fortsätta i nästa säsong, förutsatt att den får en fortsättning.
Det finns några mindre saker som jag hade velat ändra på, för att göra säsongen helt perfekt och förtjänt av det absolut högsta betyget. Vilket framför allt berör den del av serien som involverar alla karaktärer som befann sig vid skolskjutningen i den första säsongen.
En händelse i seriens första säsong som för övrigt gjort att många aktivt valt att inte ge den andra säsongen en chans, eftersom slutet på den första fick en lite bitter eftersmak. Vilket är väldigt synd, särskilt med tanke på att helgens fortsättning är en av mina favoritsäsonger hittills i år.