The Last Thing He Wanted (2020)
Stjärnspäckat och lovande, men rörigt berättande.
I "The Last Thing He Wanted" hopas Oscarsvinnare kring pengar, pistoler och leriga vägar i Sydamerika. Allt är upplagt för rafflande spänning – men storyn faller platt ner i gyttjan.
Året är 1982 och journalisten Elena McMahon (Anne Hathaway) återvänder till Washington från ett uppdrag i El Salvador. Där möts hon av nyheten att hennes del av kontoret blivit nedlagt. Redaktören skickar istället ut Elena för att rapportera om den pågående presidentkampanjen som sittande president Ronald Reagan kämpar med. Frustrerad och ointresserad av sitt nya arbete, tar hon parallellt chansen att hjälpa sin smått kriminella men också lätt dementa far (Willem Defoe) med hans sista stöt nere i Costa Rica.
På pappret har vi en tät, journalistik-thriller baserad på den mycket begåvade Joan Didions böcker. Bakom rodret har vi Dee Rees, en mycket lovande regissör som följer upp sin intressanta och hyllande Mudbound (2017). I rollerna ser vi inga mindre än några av vår tids största: Anne Hathaway, Ben Affleck och Willem Defoe.
Men oj, vad snett det går.
The Last Thing He Wanted är en tågkrasch till spionhistoria. För det första är den väldigt svår att hänga med i, men också känns storyn ständigt osammanhängande. Halvvägs in i filmen, så har jag fortfarande inte fått grepp om vad de vill berätta, och undrar om jag nickat till och missat pivotala scener. Detta resulterar förstås i att man blir oengagerad, i den grad att inte ens de mest rafflande scenerna kör igång några extra hjärtslag.
Det må vara ett konstverk i sig att ta en spännande historia och göra den så urbota tråkig, men det finns faktiskt positiva anledningar att se The Last Thing He Wanted. För trots en rörig story, så visar vår glimrande trio Hathaway, Defoe och Affleck, på nytt vilken begåvning de besitter. Var för sig påminner de oss om varför de fått alla sina nomineringar och belöningar – något den här filmen dessvärre aldrig kommer att få se röken av.