The King (2019)

Hal (Timothée Chalamet) lever livet som prins till den engelska tronen som en man av folket bland pubar och kvinnor .  När hans tyranniska far, kung Rickard II, dör blir Hal dock tvungen att lämna sitt simpla liv bakom sig för att ta över tronen som kung Henrik V. Väl krönt lovar han hovet och folket en ny tid med en ny sorts kung, en kung som vill bringa fred där fadern tidigare skapat konflikt.

Med den alkoholiserade krigsveteranen, Sir John Falstaff (Joel Edgerton), vid sin sida, inleder den nya kungen en ny epok för sig själv, sin armé och hela sitt rike.

Detta intima porträtt av kung Henrik V för oss bakom de stängda dörrarna i maktens korridorer. Timothée bär rollen med bravur, men inte ens hans förmåga att ge kungen ett plågat och vilset uppseende lyckas rädda den här utdragna och långtråkiga film. Trots det slöa tempot lyckas händelserna rusa fram i en ojämn fart. Jag inte vet om jag borde hålla i mig eller få kryp i benen.

Inte heller det höga estetiska produktionsvärdet väger upp när dialoger och intriger misslyckas med att fängsla publiken. Med fornengelska ordväxlingar lika monokroma som riddarnas rustningar blir The King en unik mix av storslagenhet och andefattigdom. Utåt sett är filmen både vacker, episk och romantisk, men inåt sett saknas den substans, passion och glöd som behövs för att dramer av kunglig riddarkaliber ska leva upp till förväntningarna som ställs på den.

För mer läsning, se vår lista över årets bästa filmer!