The Incredible Jessica James (2017)

Teaterförfattaren Jessica James (Williams) blir kompis med Boone (O'Dowd) och tillsammans stöttar de varandra efter sina trassliga uppbrott, samtidigt som Jessica försöker komma vidare i sin karriär.

Det är ungefär lika mycket som är bra med den här filmen som vad som fattas. Jessica är en välskriven fyrdimensionell karaktär och hennes ärlighet leder till många skratt. Det är inspirerande att se hennes driv, inte bara i sin egen karriär, utan även hennes små elevers, där hon gör allt hon kan för att de ska bli så bra som möjligt. Tasha (Wells) är en trevlig stöttande roll genom filmen, men det känns inte som att hon egentligen har något eget mål i sitt liv. Jag hade önskat att vi fick se eller höra åtminstone något om henne. MedJessicas relation till Shandra är dock välutvecklad och välarbetad.

LÄS OCKSÅ: Bechdeltestet - för mer feministiska filmer

Däremot har jag blandade känslor för Boone. Jag tycker att Chris O'Dowd är en fantastiskt rolig skådespelare i vanliga fall, men den här rollen är långt ifrån hans bästa. Jag har svårt att sätta ord på vad det är som jag inte gillar med honom, men han känns aningen tråkig. Dock är det ungefär så som jag vill beskriva handlingen också. Det sker inga större vändningar i berättande och direkta överraskningar uteblir. Det känns mer som en film som är gjord för att slötitta på, eller för att stötta "girlpower" (Jessica James är girlpower personifierad).

När komedin i filmen sitter är den helt klockren och träffar "laugh-out-loud" status, men det finns också tillfällen då det inte alls fungerar. Det är egentligen inte förrän mot slutet som känslan av att det inte är en tv-serie jag tittar på tar slut. Däremot älskar jag att Jessica i princip tapetserar en vägg i sin lägenhet med avslagsbrev.