The Guilty (2021)
Nästa remake till rakning
Jake Gyllenhaal spelar huvudrollen i Antoine Fuquas remake på svenskregisserade "Den skyldige". Filmtopps Eric Diedrichs får PTSD från Gus van Sants "Psycho" och skäms över Gyllenhaals överspel.
För tre år sedan släpptes ett lysande dansksvenskt spänningsdrama om en polis under teletjänst på larmcentralen. En dag svarar han på ett 112-samtal som leder till några av de 90 mest intensiva minuterna jag sett på film. På andra sidan luren finns en livrädd kvinna, kidnappad av sin man, och polisen i fråga måste agera snabbt för att rädda hennes liv.
Till skillnad från liknande historier lämnar vi aldrig det skabbiga kontorslandskap polisen sitter vid, utan hela dramat utspelas över telefon, i ett rum, med i princip bara en skådespelare i bild. En enastående enmansföreställning.
MER LÄSNING:
I dag landar en amerikansk remake av Den skyldige på Netflix, denna gången i regi av Antoine Fuqua och med Jake Gyllenhaal i huvudrollen. Och när jag skriver en amerikansk remake, då menar jag AMERIKANSK remake.
Kontoret Jake Gyllenhaal jobbar på ser ut som rena rama Star Trek-fantasierna jämfört med de gråa miljöerna i den danska förlagan och på larmcentralens väggstora TV-skärmar visas övervakningsbilder från ett brandhärjat Kalifornien. Givetvis bidrar det inte en gnutta till handlingen, men stort och häftigt är det.
Utöver svulstigheten följer handlingen mer eller mindre förlagan till punkt och pricka med ett ungefär lika lyckat resultat som Gus van Sants sinnessjuka shot-by-shot remake av Psycho. Visst, vissa saker har det skruvats på. I Gus van Sants Psycho fanns en helt obegriplig detalj med att Norman Bates onanerar när han tjuvkikar på sin hotellgäst och i den här hostar polisen blod på toaletten. Bravo.
All finess är som bortblåst
Med lysande insatser i allt från Nightcrawler till Velvet Buzzsaw verkar den enda som tvivlar på att Jake Gyllenhaal är en lysande skådespelare vara han själv. Eller rör det sig om dålig regi? Här tar han i så mycket från tårna att jag skäms. Det är hemskt att titta på, utan någon som helst känsla för nyanser. Det är ett enda långt "se-på-mig-maraton" som får den annars så fingerkänslige mästaren att framstå som James McAvoy i sina värsta stunder.
Tack och lov är grundhistorien så pass bra och röstskådespelarna tillräckligt övertygande för att balansera upp Gyllenhaals sjövilda överspel. Men vad gör det när förlagan är så otroligt mycket bättre? Just det, en annan sak som är "amerikanskt" i ordets negativa bemärkelse är hur Antoine Fuqua fullständigt fegar ut mot slutet och slätar över den hänsynslösa grymhet vår svenske regissör Gustav Möller bjöd på i originalet.
Om du har möjlighet att välja mellan "Den skyldige" eller "The Guilty" så tycker jag att du ska originalet. Samtidigt tror jag att nya versionen fungerar helt okej om du inte har sett den överlägsna förlagan.