"The Dark Crystal: Age of Resistance" (säsong 1)
"The Dark Crystal: Age of Resistance" är årets hittills bästa fantasyserie.
Jim Henson, mannen bakom "Mupparna", släppte 1982 den ambitiösa fantasyfilmen "Den mörka kristallen", som helt och hållet använde sig av specialgjorda dockor. Filmen har sedan dess fått kultstatus och nu, nästan 40 år senare, har vi alltså fått en officiell prequelserie, vars första säsong låter oss spendera 10 nya timmar med Gelflings, Skeksis och alla andra spännande varelser i "The Dark Crystal: Age of Resistance".
Det råder ingen tvekan om att Jim Henson hade varit stolt över vad prequelserien The Dark Crystal: Age of Resistance lyckats med. Själv har han varit död i snart 30 år, men hans dotter finns med som exekutiv producent. Seriens skapare och manusförfattare Jeffrey Addis och Will Matthews har tillsammans med regissören Louis Leterrier (Now You See Me), som regisserat säsongens samtliga avsnitt, lyckats få till årets hittills bästa fantasyserie. Extra kul är att vår svenska stjärna Alicia Vikander är med på ett hörn.
Under ett år när HBO sänt den sista säsongen av Game of Thrones och Amazon Prime spänt musklerna med Carnival Row, är det ändå imponerande hur välgjord och levande Netflix dockfantasi känns. Det påminner mig om känslan av att få upptäcka J.R.R. Tolkiens värld genom Peter Jacksons ögon i början av 00-talet.
Den första halvan av säsongen känns möjligtvis en aning övertydlig, exempelvis när en Gelfling-tjej utbrister att "såklart jag har vingar, det har ju alla Gelfling-tjejer". Okej, då lärde vi oss det. På samma sätt får vi lära oss mängder av "fakta" kring dock-världen vi kastats in i. Men med tanke på att det här ska vara en serie som även barn ska kunna se, får man kanske ha lite överseende med det.
Vi lär oss snabbt hur världen fungerar.
Tack vare den inledande övertydligheten lär man sig snabbt hur världen fungerar. De odödliga Skeksis lever som gudar, medan Gelflings och alla andra varelser tillber dem. Problemet är bara att den enorma kristall som Skeksis vaktat och sugit livskraft från, slutat att ge den energi som krävs för att hålla dem alla vid liv. Det visar sig däremot att de kan livnära sig på att suga i sig Gelflings livskraft, med lite hjälp från kristallen.
På ett sätt som jag inte vill avslöja, sprider sig däremot hemligheten sakta ut bland allt fler Gelflings att deras "gudar" i själva verket är raka motsatsen. Samtidigt gör Skeksis-kejsaren allt för att undvika att hemligheten får fäste ute i världen. Snart befinner vi oss mitt i en sagolikt vacker, hemsk och imponerande fantasy-berättelse, där knappt 10 timmar flyger förbi alldeles för fort.