Recension: The Crown (säsong 6, del 1)

Ah, 2016. Det var en enklare tid. Netflix hade i princip monopol på streamingmarknaden och seriedjungeln var inte fullt så tät då som den är nu. The Crown kunde utan något större motstånd marschera in och roffa åt sig all (välförtjänt) uppmärksamhet. Välspelad, välskriven och med ett foto och scenografi att dö för slog den sig ner på Netflix kungatron.

Och där har den suttit i snart sex säsonger. Fram tills nu. För nu är slutet här (åtminstone 40% av det). I början av december släpps de sex sista avsnitten och tills dess får vi hålla till godo med fyra avsnitt.

Trogen sin tradition innebär säsong sex inte att hela ensemblen av skådisar bytts ut, så som vanan har varit varannan säsong när serien gjort ett tidshopp framåt. Imelda Staunton, Elizabeth Debicki och Dominic West är alla kvar i rollerna som drottning Elisabeth, prinsessan Diana och prins Charles. Totalt ska denna sjätte och sista säsong skildra åren 1997-2005 av det brittiska kungahuset. För oss som minns säsong fem slutade den inte med den ödesdigra Pariskrocken i augusti 1997, utan lämnade oss strax innan. 

"Träffar mig som en örfil"

Seriens skapare Peter Morgan tycks vara fullt medveten om den kunskap som publiken sitter på. Det första vi får se är nämligen en avståndsskildring av bilkraschen som kom att kosta Diana sitt liv. Han vet, att vi vet. Därför väljer han att lägga fullt fokus på att skildra vägen dit, de åtta sista veckorna i hennes liv. Det gör att det övriga karaktärsgalleriet lite får hoppa åt sidan. Redan i tidigare säsonger har drottning Elisabeth fått dela rampljuset med sina familjemedlemmar men här är det klart och tydligt att dessa avsnitt mestadels tillägnas Diana. Min gissning, och förhoppning, är att fokus kommer skifta tillbaka till den åldrande monarken i de återstående sex avsnitten. I slutändan är det ändå drottning Elisabeths historia. 

För någon som tyckte att säsong fem var den sämsta i serien (värt att tillägga: en mindre bra The Crown-säsong tillhör fortfarande toppskicket på Netflix) känner jag mig smygande optimistisk. Där den femte säsongen kämpade mot ett stundtals utdraget tempo är dessa fyra avsnitt rappare. Framför allt är de otroligt bra på att skildra den hets och stress som Diana utsattes för under sin sista tid i livet.

Elizabeth Debicki skildrar starkt en kvinna som konstant försöker vara till lags, men som inombords vill vråla ut sin ilska mot världen. Hennes resa mot det oundvikliga målet skrapar sakta men säkert fram magsår hos mig – på ett positivt sätt. Kommentaren "Allt man vill är att den flickan ska finna ro" som drottning yttrar i det andra avsnittet träffar mig som en örfil. Den svidande känslan stannar kvar, bultande, när eftertexterna rullar.

När Netflix rullar ut den röda mattan åt resten av säsongen i december kommer jag sitta där, redo att hylla den. Min förhoppning är att jag också får göra det. Denna gripande aptitretare pekar åtminstone på att jag kommer vara nöjd, hur serien än väljer att knyta ihop säcken. 

"The Crown" säsong 6, del 1, har premiär i dag på Netflix. Se också vår lista med filmer och serier om brittiska kungahuset.