Sweet Tooth (säsong 1)

Netflix har en tendens att pumpa ut nya produktioner på löpande band och man har otroligt många fler dussinproduktioner än succéer. Samtidigt tycks man inte vara rädd att ge åtminstone den första säsongen av de mer lovande projekten, en saftig budget och goda förutsättningar att lyckas. Efter att ha fått förhandstitta på hela säsongen, så ser Sweet Tooth på förhand definitivt ut att kunna bli en av streamingtjänstens mest populära och omtyckta originalserier på länge.

För det första så ser allt otroligt välgjort och påkostat ut, vilket är en bra början när det kommer till postapokalyptiska produktioner. Handlingen i Sweet Tooth är dessutom befriande annorlunda i jämförelse med andra postapokalyptiska berättelser av den här storleken. Vi får följa Gus, en hybridpojke – hälften människa, hälften kronhjort – som bor ute i skogen tillsammans med sin ”pubba”.

Samma år som han föddes så spreds ett mystiskt virus över vår planet, som började med darrningar i lillfingret och slutade med ond bråd död för alla som drabbades. I samma veva började alla barn som föddes bli olika slags hybrider mellan människor och djur, vilket gjorde att hybriderna började anklagas som ”pestens” budbärare – och därför började utrotas och jagas. De få hybrider som nu finns kvar är fortfarande små barn, men verkar vara helt immuna mot viruset och kan alltså möjligtvis vara en nyckel för att få fram ett vaccin.

Av olika anledningar tvingas Gus ge sig iväg från det enda hem han känner till, tillsammans med den enorma mannen Tommy ”Big Man” Jepperd, med hopp om att hitta den unge hybridpojkens mamma. Vilket resulterar i en slags udda korsning av The Last of Us, Stranger Things och Sonic the Hedgehog (2020)… som konstigt nog fungerar.

Längtar redan efter en ny säsong.

Det hade utan tvekan gått att göra en avsevärt mer hemsk och mörkare adaption av den postapokalyptiska serieromanen Sweet Tooth, men något säger mig att det här har resulterat i en serie som har potential att uppskattas av många fler. Gus har en slags oemotståndlig oskyldighet som även i originalförlagan drar mer åt det barnsliga hållet, vilket man i TV-versionen nu har tagit ett par steg ytterligare – samtidigt som man har tonat ned Jepperds brutala och ofta grafiskt blodiga lösningar, mot något lite mer skonsamt så han blir lättare för tittarna att ”gilla”.

MER LÄSNING: Årets bästa serier på Netflix!

Nu bör jag väl visserligen förtydliga att det här verkligen inte är en serie som de allra yngsta bör tillåtas att titta på, även fast de säkert skulle uppskatta många av de ”sötare” delarna av säsongen. Det här är nämligen fortfarande en postapokalyptisk framtid där grannar bränner sina vänner levande, fastbundna med vad som tycks vara flera kilometer av plastfolie-rullar, för att stoppa ”smittan” så fort någon börjar uppvisa symtom.

Förhoppningsvis lyckas "Sweet Tooth" nå ut till en tillräckligt bred publik, för att kunna säkra beställningen av en ytterligare säsong. Jag kan i alla fall med säkerhet säga att Netflix redan har åtminstone ett fan som nu längtar efter fortsättningen.