SvampBob: Svamp på rymmen (2020)
Färgstarkt och hysteriskt på Bikinibotten.
SvampBob är tillbaka i ännu en långfilm. Den fjärde i ordningen enligt en snabb sökning på Google. Den här gången är det mer skrik och hysteri än vanligt, men ändå ganska underhållande.
Det mesta är sig likt på Bikinibotten för SvampBob. Men när havets gud Poseidon behöver en ny snigels slem för att släta ut sin hy förändras allt. Därför bestämmer sig Poseidon för att skicka ut lappar till hela havet där han söker efter sniglar. När den ständigt onde Plankton ser lappen kommer han på en plan för att kidnappa SvampBobs älskade snigel Gary.
Genast när SvampBob upptäcker att någon har tagit Gary börjar han och grannen Patrick en lång och episk resa till den förlorade staden Atlantic City där Poseidon bor, för att ta tillbaka Gary. Men att ta sig till staden och ta tillbaka Gary är allt annat än en enkel utmaning.
Skriken tar fokus från handlingen
Att SvampBob och alla hans vänner och ovänner är en samling av skrikiga och hysteriska karaktärer är inget nytt. Trots det är jag inte riktigt beredd på filmen som nu kommit till Netflix. Redan i inledningscenen från Bikinibotten skriks det något kopiöst och jag lockas snabbt till att stänga av. Bättre blir det inte av att filmen är otroligt speedad och kaotisk. Konstant. Det en kamp att orka med tempot och de hyperaktiva karaktärerna. Även om jag kollar klart, så orkar jag helt enkelt inte alltid med allting.
Den som lyckas bortse från hysterin, eller kanske rent av uppskattar den, kommer att gilla Svamp på rymmen som också bjuder på en hel del humor. Även om den större delen av skämten är smått överdrivna och riktade till den yngre publiken, så finns det ett par skämt och stunder som även en äldre publik kan uppskatta. De må inte vara av Pixar-klass men jag kommer vid flera tillfällen oväntat på mig själv med att faktiskt skratta.
MER LÄSNING:
Netflix ska släppa sex animerade filmer om året
"Svamp på rymmen" ger också en mycket färgsprakande och spännande animation som överraskar. Den känns fräsch och vid vissa tillfällen kanske till och med lite nyskapande.
"SvampBob: Svamp på rymmen" är en film som, trots att den går i 120 knyck och har ett manus vars dialog mestadels innehåller skrik, är underhållande för den yngre publiken. Den är heller inte olidlig för den lite äldre publiken, som också får upptäcka ett par roliga cameos. SvampBobs återkomst som filmstjärna är en rätt trevlig upplevelse på TV-soffan i höstmörkret.
För fler recensioner --> Scrolla vidare!