Stranger Things (säsong 4, Vol. 1)
Tillbaka till Hawkins och The Upside Down
Våra monsterbekämpande favoritnördar är tillbaka! Och denna säsong är märkligare och läskigare än någonsin tidigare
Stranger Things har ägt alla våra nördhjärtan sedan kvartetten Mike, Lucas, Dustin och Will bjöd in oss på en omgång Dungeons & Dragons för sex år sedan. Deras lilla hemstad Hawkins har kantats av bisarra mysterier, läskiga monster och ruggiga experiment ända sedan Will (Noah Schnapp) försvann och hans mamma (Winona Ryder) och hans vänner letade upp honom och fann honom i en parallell, blodisande dimension kallad The Upside Down.
Sedan dess har den lilla gruppen av invigda i stadens konstigheter växt med den ena utstötta karaktären efter den andra. I slutet av tredje säsongen splittrades gänget - Will, Joyce, Eleven och Jonathan flyttade till Kalifornien, polischefen Hopper försvann spårlöst och resten stannade kvar i Hawkins. Fjärde säsongen besvarar frågorna om vad som hände dem, och ställer desto fler om vad som kommer att hända härnäst. Berättelsen om Hawkins och The Upside Down är långt ifrån över och det poängteras tydligt genom att fjärde säsongen är uppdelad i två volymer, varav den första släpps 27/5.
Det som gjorde Stranger Things så framgångsrik var dess älskvärda karaktärer och nostalgiexplosion. De som levde på 80-talet kunde peka och skratta åt hockeyfrillorna de själva rockade medan den yngre generationen mindes en tid de aldrig upplevt. Varje säsong har på något sätt lyft fram en läcker anekdot eller trend från 80-talet - första säsongen osade av kalla kriget och underjordiska CIA-experiment, andra säsongen hade arkadspel och tonårsrevolt och tredje presenterade till slut "ryssen" som en ny spelare. Fjärde säsongen är seriens största chansning hittills - skräckfilmens årtioende.
Den nya skurken är Freddy Kreugers lillebror, komplett med mardrömmar och allt. Redan i första avsnittet står det klart att det inte är en serie för tweens längre. Till och med skräckfantasten kommer nog rynka på näsan åt vissa fantastiskt grafiska och knapriga scener som får Demogorgon att blekna. Samtidigt kryllar det av filmreferenser från andra kultskräckisar som När lammen tystnar och Amityville-filmerna.
Till och med skräckfantasten kommer rynka på näsan
Förutom skräckinfluenser dryper serien av krimdrama-vibbar med den mördade flickan och jakten på en mördare. Denna linje presenterar punkaren Eddie (Joseph Quinn) som är kaos i jeansväst och hans relation till cheerleadern Chrissy (Grace Van Dien) - deras skärmtid var kort men ack så elektrisk. Framför allt Eddie kunde ha rört om i grytan och gett gruppen lite nytt blod men hans potential kastas bort tidigt för att ge utrymme för fler linjer än författarna har bläck till.
Denna säsong bjuder på mycket oväntat och därmed välkommet men mycket kastas upp i luften utan att få någon ordentlig utveckling eller tillfredsställande lösning vilket banar väg för allas våran gemensamma hatobjekt - plotholes. Författarna drömmer stort men glömmer bort att det som gjorde första säsongen så bra var att den fokuserade på detaljerna, på karaktärerna och gjorde något kraftfullt av något litet. Historien har blivit större, vilket var oundvikligt, och det är tydligt att skaparna inte har haft någon riktig plan för att knyta ihop säcken. Om de hade det kunde de ha vunnit på att plantera ledtrådar tidigare för fjärde säsongen är farligt tunn och förvirrande på sina ställen.
Större historia, men vart leder det?
Stilbyte och spretigt berättande åsido, det är karaktärerna som sänker fjärde säsongen - de som en gång var Stranger Things hela hjärta. Tuffa Robin måste ha fått ett slag i huvudet av The Mind Flayer för det är inte samma Robin vi kom att älska i säsong tre. Den förut coola och kaxiga tjejen som ägde sjömanskostymen har reducerats till en pinsam, gnällig kliché. Dunderduon Dustin och Steve gör inget annat än bråkar, och inte på ett roligt sätt, och Eleven balanserar farligt på "Säsong Åtta-Daenerys"-snöret. Stackarna i Kalifornien har sammanlagt tio procent skärmtid och väl är det för där har inte en karaktärsutveckling skett utan en karaktärsnedgradering. Någon i författarteamet hatar uppenbarligen karaktärerna och jag hoppas innerligt att den andra volymen ger dem alla den upprättelse de förtjänar. Vi har följt de här nördarna för länge för att de ska skämmas ut på det här sättet.
Denna säsong må spreta åt alla möjliga håll men det ska dock sägas att det vankas plot twists i M. Night Shyamalan-proportioner. Även om säsongen överlag är osammanhängande och spretig så bjuder den på en final som kommer att framkalla näsblod á la Eleven. Kolla bara in säsongens första åtta minuter så förstår du att ingenting är som det verkar.
Volym två släpps 1/7 och är uppdelad i två delar och säsong fem är redan bekräftad. Kriget mot alla fiender Hawkins har samlat på sig genom åren - The Upside Down, kommunisterna och laboratoriet som startade allt - marscherar allt närmare. Nördarna är långt ifrån sin trygga källare nu.