Spinning Out (säsong 1)
”Spinning Out” lever tyvärr upp till sin titel.
Det finns mycket att fästa sitt hopp vid när det kommer till ”Spinning Out”, en av Netflix första nya originalserier för året. I jämförelse med omdebatterade serier som ”Dracula” och ”Messiah” har det däremot varit relativt få som hittat fram till den nya konståkningsserien.
Fördelen med att Netflix planerar att spendera 17 miljarder dollar på originalproduktioner under 2020, är att vi får en enormt stor spridning på olika typer av serier från streamingjätten. Där till och med en serie om en skallskadad och bipolär konståkerska har chansen att prova lyckan bland Netflix prenumeranter.
Spinning Out snurrar framför allt kring karaktären Kat Baker (Kaya Scodelario), en mycket lovande konståkerska som faller illa under en tävling och landar med huvudet rakt i isen. Efter att ha återhämtat sig fysiskt, kan hon fortfarande inte få sin kropp att låta henne göra om samma hopp som ledde till olyckan – vilket grusar hennes drömmar om att få tävla i OS för USA.
Vi får även följa hennes mamma Carol (January Jones) och lillasyster Serena (Willow Shields), som lever minst lika mycket för konståkningen och vara sportsliga framgångar dem ansträngda familjeekonomin istället satsas på. Familjen har dessutom en, åtminstone enligt dem själva, mörk hemlighet. Både Kat och hennes mamma är bipolära och det är snarare här seriens största fokus ligger.
Ett gäng sidokaraktärer vävs in på olika sätt, i de allra flesta fallen helt ovetande om familjens hemlighet. Mamman, systern och Kat har dessutom egna romantiska bekymmer under säsongens gång, som på olika sätt påverkas av deras hemlighet. Samtidigt försöker serien att handla om konståkning och Kat får en sista chans att nå sina drömmar, som paråkare med den begåvade rikemanssonen Justin (Evan Roderick).
Efter att ha satt förhoppningarna alldeles för högt, med filmer som I, Tonya och Black Swan samt serien Flesh and Bone som möjliga referenser, visar sig Spinning Out dessvärre snarare vara en mer förutsägbar och tonårsdrama-aktig serie… mer i stil med en av de senare säsongerna av One Tree Hill. Det finns helt klart värre serier att spendera sin tid på, men istället för att sätta landningen så snurrar Spinning Out till det alldeles för mycket på slutet.
Vi (is)dansar sammantaget sett på gränsen mellan en stark två av fem och en svag tre av fem. Tack vare några starka scener knutna till familjehemligheten och några andra riktigt vackert fotade och koreograferade konståkningsscener, väljer jag slutligen att sätta en svag trea.