Slasher (2016-)

Tillsammans med sin man flyttar Sarah (Katie McGrath) till den lilla staden Waterbury för att ta över hennes mördade föräldrars villa. Det var under halloween för tjugo år sedan som en maskerad man styckade dem brutalt.

Gärningsmannen åkte fast, men när Sarah anländer till sitt nygamla hem börjar flera mord ske i staden. Alla av "The Executioner", en figur som kopierar stilen av Sarahs föräldrars mördare hade. Det dröjer inte länge innan Sarah inser att hennes familj är i stor fara och för att sätta dit "The Executioner" måste hon gräva i hennes släktingars förflutna.

Som skräckfilmsentusiast blev jag genast nyfiken när jag fick nys om en ny serie inom genren. Dessvärre är den första säsongen av Slasher en väldigt regelrätt skräckhistoria som överflödar av tröttsamma klichéer. Jag må låta bitter, men det är allt för ointressant att använda sig av maskerade mördare som "föds" i samband med halloween. För att det ska hålla över en hel säsong måste dennes grandiosa anfallsplan vara något utöver det extra.

Slasher är stundtals komisk, vilket ger mig känslan av att Aaron Martin medvetet utformat en parodisk berättelse. Men samtidigt finns det en ovisshet kring narrativet som lämnar mig fundersam. Är detta ett seriöst projekt eller inte?

Om en slasher-film är på allvar eller inte, har blivit en återkommande fråga och jag börjar bli övertygad om att den frågeställningen tillhör genren. Av den anledningen tycker jag att all form av slasher bör tas med en nypa salt.

När serien är tajt blir den emellanåt ruskigt spännande. Den bjuder också på flera överraskningar, som när skaparna väljer att avrätta väletablerade karaktärer. Vilket är en styrka som inte bör underskattas eftersom den är ovanlig i dagens TV-värld.

Bäst: "Executioner" tar inga fångar.