Skejttjejen

Skejttjejen (2021)

  • 1 tim 47 min
  • Drama
  • Netflix
13 juni 2021 kl. 09:30
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Djupt drama som faller platt.

På ytan är "Skejttjejen" en värmande historia om en ung tjej som hittar sig själv. Men där stannar det - på ytan.

  • Regi:
    Manjari Makijany
  • Manus:
    Manjari Makijany, Vinati Makijany
  • I rollerna:
    Rachel Saanchita Gupta, Amy Maghera, Jonathan Readwin m.fl.

I en liten by i Indien bor tonårstjejen Prerna (Rachel Saanchita Gupta) med sina föräldrar och lillebror. Precis som många andra i landet är hennes familj fattig och hon har inte ens pengar till att köpa en ny skoluniform. När en ung och hipp kvinna - som dessutom talar hindi! - kommer till byn kan ingen förutse vilka ringar på vattnet hon kommer skapa.

Hon introducerar skateboarden till byns barn. Denna magiska bräda ger dem något att göra på dagarna och frihet de inte kunde drömma om. Men byns äldre ser bara kaoset som skapats och vill stoppa denna nya våg av ungdomsfrigörelse.

 
 

Skejttjejen når på flera vis sina mål - den är värmande, hoppingivande och framförallt berättar den från barnens perspektiv. Många filmer utger sig för att göra det men det är väldigt sällan fallet.

Unga Prerna ger oss en inblick i en vardag vi sällan ser rättvist gestaltad förutom i dokumentärer och reklam för Rädda Barnen. Hon må vara fattig men det ligger så mycket mer hinder i hennes väg för att bli någon hon kan bli stolt över. Filmen lyckas på ett subtilt sätt visa de komplicerade relationerna mellan far och dotter och senare även mötet mellan en något blåögd västerlänning och en infödd indier. Saker som är uppenbara för dem är konstiga för oss och vice versa. Något så enkelt som "Låt barnen skejta!" är plötsligt ett enormt samhällsproblem och tack vare de etablerade oskrivna reglerna förstår man allvaret.

Skejttjejen
Foto: Netflix

Trots flera ikryssade rutor tappar berättelsen mycket på enformighet. Flera gånger bäddar den upp för djupare inblick i karaktärerna och intriger men den backar alltid innan det blir riktigt allvar. Det är som om författarna inte kunde bestämma sig om de skrev ett ungdomsdrama eller renodlat drama. För att verkligen lyckas med något av dem hade det behövts antingen fler konsekvenser, eller åtminstone allvarligare, eller raka motsatsen och fläta in mer lättsamhet och humor. Som Skejttjejen är nu säger den varken bu eller bä.

 
 

Det berättelsen ska ha beröm för är att den inte utnyttjar överanvända element som arrangerat äktenskap, överbefolkade slumområden eller religionens stora roll. Dessa faktorer har en tid och en plats och det var inte nu. Detta är barnens historia.

LÄS MER: Tragediernas djungel (2021)

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL