Recension: Scoop (2024) – ett scoop som bara gräver på ytan

En paparazzifotograf lyckas fånga den engelska prinsen, prins Andrew (Rufus Sewell), och den amerikanska sexualförbrytaren Jeffrey Epstein på bild tillsammans. Detta blir starten på en långtgående skandal som hamnar i tidningarna. Nio år senare grips Epstein och Sam McAlister (Billie Piper), som arbetar för BBC Newsnight anar att detta är, och kommer att bli, något större.

Är prins Andrew också skyldig till sexualbrott mot minderåriga? De arbetar hårt för att få till en intervju med prinsen i hopp om att få fram sanningen, eller åtminstone så nära de kan komma.

Detta är visserligen en historia som är värd att komma ut i ljuset, men det har den redan gjort. När Netflix gör en film om det hela blir det inte mycket mer än en tugga på de torra ben där det en gång funnit saftigt kött.

En smärtsamt grund berättelse

Oavsett om det är biografiska berättelser eller om det, som i detta fall, handlar om en nyhetsskandal, så bör det ändå finnas något som kallas för djup. Det ska vara någonting för tittaren att sjunka in i, som skapar engagemang för berättelsen och dess karaktärer. Det får vi tyvärr inte här. 

Det är tydligt att McAlister är vår protagonist, men inte ens henne kommer man riktigt nära inpå. Det lilla vi får se av hennes privatliv är hur hon knappt har tid med sin son, då hon är fullt upptagen med att jaga scoopet. Det är underförstått att detta är något vi ska bry oss om men det slängs förbi så snabbt att det inte är något man fäster sig vid. På samma sätt är även de övriga karaktärerna och även så berättelsen ganska grund.

Hade jag fått bestämma skulle man sätta upp en skylt med varningstexten "dykning förbjuden", på den här filmen.

Bra uppbyggd spänning

Trots det grunda berättandet när det kommer till karaktärer och själva scoopet så finns det moment som håller en kvar. I filmen hoppar vi fram och tillbaka mellan två läger; redaktionen på BBC Newsnight och prins Andrew med hans sekreterare. På ett snyggt sätt bygger de upp en stämning när de två sidorna förbereder sig inför intervjun som om det vore ett slag i ett krig.

Det är en stämning som verkligen går att ta på och som engagerar. Man kan känna av nervositeten hos dem båda och det smittar av på ett sätt som man vill att det ska göra. Det blir som att se en blandning av en boxningsmatch och ett parti schack spelas. En passiv aggressivitet, men en otrolig finess.

När jag sett en film brukar jag alltid fråga mig själv; "är detta något jag kan tänka mig se igen?". Tyvärr är svaret nej. En gång räckte, och knappt det.

"Scoop" har premiär i dag på Netflix.