Sacred Games (säsong 1)

Ganesh Gaitonde (Siddiqui) är en legendarisk gangster, fruktad av hela Mumbai. Han har inte synts till på femton år när han en natt ringer kriminalinspektör Sartaj Singh (Khan), en kraftigt underpresterande polis. Gaitonde börjar berätta sin livshistoria och avslutar med att säga att ”alla” kommer att dö om 25 dagar. Singh motarbetas ständigt i sin utredning, eftersom Gaitonde hade kopplingar till inte bara kriminella utan även politiker, filmstjärnor och poliser.

Bollywood associeras nog av många med halvfjantiga musikaler där blida människor i färgglada kläder sjunger och dansar (som alla musikaler alltså). Och, visst, det produceras en hel del sådana filmer och serier i Bollywood. Men det är inte vad Sacred Games är. Inte ens lite. Detta är en episk historia om brott, kärlek, moraliskt förfall och, framför allt, religion. Historien berättas som en klassisk film noir, där vi får en historia berättad genom tillbakablickar medan en annan följer en allt farligare polisutredning.

Tillbakablickarna i Sacred Games utspelar sig i Mumbais undre värld. Vi får följa gangstern Ganesh Gaitonde från det att han smugglar guld till det att han blir den farligaste och mest fruktade gängledaren i Mumbai. Han är lika slug som han är våldsam. Hans uppgång kan liknas vid den vi har sett i amerikanska gangsterfilmer som Scarface och Casino. Men hans historia är mer komplicerad. Hans ambition är inte det enda som driver honom. Han söker även ständigt efter fadersfigurer och hyser ett stort hat mot religion i allmänhet.

Religionsaspekten av Sacred Games är väldigt intressant. Motsättningarna mellan hinduer och muslimer har alltid varit problematisk i Indien. Vid flera tillfällen har den gett upphov till våldsamma konflikter. Den undre världen är inget undantag.

Det är därför intressant att det är just en sikh (varken hindu eller muslim), som leder utredningen. Sartaj Singh förkroppsligar en religiös konflikt i sig. Han har på sig den traditionella turbanen och har skägg. Samtidigt dricker han och kan inte sova utan att ta ångestdämpande. Singh är en utmärkt antihjälte för en noir-historia. I början av historien är han underpresterande, smått deprimerad och undergiven. Allteftersom serien har sin gång blir han allt mer hängiven sin utredning och sätter sig snart upp mot den korrupta auktoritet som försöker tysta honom.

Det absolut bästa med Sacres Games är hur den lyckas ha det långsamma tempot som kännetecknar film noir samtidigt som den är väldigt händelserik. Det bör understrykas att detta inte är en serie för känsliga tittare. Våld, sex och oerhört starka scener förekommer i nästan vartenda avsnitt. Allt är dessutom oförskönat. Precis som det ska vara i noir.