Royalteen (2022)

Lena är som vilken norsk tonårstjej som helst, åtminstone verkar det som det när hon ska börja i sin nya skola. Dock är vissa i hennes nya klass inte som vilka tonåringar som helst. I klassen finns nämligen kronprins Kalle, hans syster och en stor influencer. Lena hinner knappt börja första lektionen innan hon hamnar bredvid den hårfagre prinsen med det blonda lockiga håret som får alla tjejer på fall. Snabbt inleder de båda en romantisk relation.

Allt går hur bra som helst och Lena är verkligen tokkär i kronprinsen. Men Lena är faktiskt inte som vilken tonårstjej som helst. När hennes krokiga bakgrund sakta men säkert kommer upp till ytan skakar det om hennes relation med kronprinsen och sätter nytt ljus på henne. Trots att hon försökt komma undan sin bakgrund börjar den nu komma ikapp henne. Kommer den rasera relationen med kronprinsen? Det är Lena livrädd för.

Både förutsägbar och överraskande.

Det är någon sorts inflation på Netflix-produktioner med kungligheter som går på skola med "vanligt folk". Vid en första blick känns Royalteen som en sorts straight version av Young Royals. Dock utan särskilt mycket smuts, problem eller mörker. Tidigt känns det också som att Royalteen är ännu en löjligt förutsägbar ungdomsfilm som Netflix spottat ut sig över en helg. Efter bara ett par scener kan man föreställa sig precis hur filmen kommer att utspela sig, vilka problem som kan dyka upp och hur alla kommer leva lyckliga i alla sina dagar. Bla, bla, bla. Vi har sett det förr, alldeles för många gånger.

Till viss del går det också precis som man tänker sig efter filmens inledande scener, men längs vägen överraskar filmen faktiskt. Det dyker upp problem, twister och djup som jag faktiskt inte alls räknade med. Även om filmen till stor del håller en rätt jämn och låg nivå höjer den sig under flera stunder och lyckas till slut nästan nå hela vägen till en fyra i betyg. Men tyvärr är grundnivån för enkel och låg, dalarna för djupa, för att den ska bli en film som man kommer att minnas om en vecka när Netflix troligvis släpper nästa liknande produktion med Royal-någonting i titeln.

När det kommer till överraskningar så överraskar faktiskt skådespelet en del. Både positivt och negativt. Ines Høysæter Asserson borde verkligen uppmärksammas för sin starka rollinsats som Lena. Hon gör en del riktigt tunga och jobbiga scener och är en av få som faktiskt visar starka känslor. Någon som däremot inte visar allt för många känslor är debutanten Mathias Storhøi som spelar prinsen. Hyllas bör däremot Elli Rhiannon Müller Osborne som spelar kronprinsens syster Margarethe och som följer upp insaterna i Furia och Ida tar ansvar med ännu en stark insats. Där har Norge nog verkligen ett namn för framtiden.

Royalteen är en överlag rätt trivsam film som trots dess förutsägbarhet till viss del lyckas överraska. Det är ingen film man troligtvis kommer att minnas särskilt länge. Däremot kommer vi nog både minnas och få se mer av både Elli Rhiannon Müller Osborne och Ines Høysæter Asserson. Avslutningsvis: som ett fan av Håkan Hellström och som göteborgare var det fint med lite Hellström-referenser och låtval.