Recension: Ronja Rövardotter (2024) – en snygg nytolkning av orginalet

Ännu en gång får vi nöjet att ta del av Astrid Lindgrens fantastiska universum med en nyversion av den älskade rövardottern Ronja. I denna nya dramatisering av Hans Rosenfeldt får vi träffa alla klassiska karaktärer som vi är vana vid, plus en hel del nya sådana som verkligen skänker historien ett större djup.

Huvudrollerna görs av bland andra Kerstin Linden (Ronja), Christopher Wagelin (Mattis), Krista Kosonen (Lovis), Sverrir Gudnason (Borka) och Jack Bergenholtz Henriksson (Birk).

Handlingen utspelar sig i en medeltida skandinavisk fästning och kretsar kring Ronjas uppväxt i en rövarfamilj och hennes upptäckter av den omgivande skogen. Skogen, som framstår som en förtrollad och ibland farlig plats, är bebodd av märkliga varelser och blir en central del av Ronjas liv och äventyr. En viktig del av handlingen är Ronjas vänskap med Birk, en ung pojke från en rivaliserande rövarfamilj. Trots att deras familjer är fiender, utvecklar Ronja och Birk en stark och förtroendefull relation som får betydelse för berättelsen. Nyversionen av serien kretsar även till stor del kring den närliggande byn och en viss, ökänd fogde.

LÄS OCKSÅ: Bästa serierna på Netflix 2024

En något mörkare och dramatisk ton 

Nyversionen av berättelsen har alltså fått en lite större värld att jobba med till följd av att man introducerat nya karaktärer och nya platser som inte är trogna förlagan. Detta är ett smart initiativ då historien fördjupas ytterligare. Man märker att man har strävat efter en lite mörkare och dramatisk ton än originalet.

I förlagan fanns det ingen av karaktärerna som faktiskt skadades "på riktigt", men i denna dramatisering rinner blodet. En del karaktärer är också allvarligare, i synnerhet Borka som framstår som en väldigt hård och kall klanledare.

Överlag är denna version relativt trogen sin föregångare med vissa manustillägg och små kryddor i historien. Det största tillskottet innefattar byn i närheten vars invånare ständigt terroriseras av rövarna. Serien skänker även djupare personliga perspektiv kring en del karaktärer som vi heller inte är vana vid från den gamla versionen. Relationer fördjupas med hjälp av tillbakablickar på välkommet sätt som låter oss lära känna personerna närmare.

LÄS OCKSÅ: Bästa serierna 2024

Varierande kvaliteter på karaktärsskildringarna

Det som kanske inte övertygar fullständigt är vissa av skådespelarnas skildringar av sina roller. Exempelvis Christopher Wagelin som rövarledaren Mattis. En dålig insats vore orättvist att kalla det, men några Börje Ahlstedtska kvaliteter står dessvärre inte att finna. Även om jämförelsen är lite orättvis i sig så är det oundvikligt att dra paralleller till förlagan.

Däremot bör Kerstin Linden som Ronja framhållas som oerhört välcastad. Hon ger verkligen sin karaktär en rättvis och fin tolkning.

Sammanfattningsvis är nya Ronja Rövardotter en mycket välgjord serie med både väl genomarbetat manus och djup i karaktärerna. Om CGI-effekterna hade varit bättre i Hollywood hade skillnaden i så fall varit marginell.

För alla er som oroar er över att nyversioner av Astrid Lindgrens filmatiseringar aldrig kommer att kunna leva upp till sina förlagor – så får ni nog tänka om. Denna versionen av Ronja Rövardotter hade Astrid inte kunnat annat än att vara stolt över.

"Ronja Rövardotter" har premiär på Netflix torsdagen den 28 mars.