Recension: Zero Day (säsong 1) – intressant men snårigt med De Niro

En cyberattack sätter skräck i hela USA. Före detta presidenten George Mullen (Robert De Niro), som var en mycket respekterad ledare, kallas in för att leda undersökningen. Konspirationen bakom attacken resulterar snart i en hetsjakt som blir desto svårare av konspirationsteorier som cirkulerar.

Aktuellt ämne

Det känns som att konspirationsteorier har blivit allt vanligare de senaste åren. Förr i tiden brukade det talas om ”foliehattar” för att beskriva människor som trodde på UFO:n, ödlefolk och ”deep state”. Nu för tiden använder världsledare begrepp som ”fake news” medan en stor andel människor valde bort covid-vaccinet för att de inte tror på det.

Det här är en recension av en TV-serie, så jag kommer inte ge mig in i en debatt kring några av ovanstående ämnen. Det Zero Day gör är att ställa konspirationsteorier på sin spets. Till en början verkar det som att svaret på vilka som ligger bakom cyberattacken är självklart. Många, inklusive högt uppsatta individer i regeringen är så övertygade om vilka som ligger bakom attacken att de är redo att utmäta vedergällning utan några vidare bevis, vilket är precis vad som är faran med konspirationsteorier.

Mullen verkar vara förnuftets röst, men snart måste vi fråga oss om inte han också har svårt att se klart på saker och ting. Kanske finns det inget förnuft?

"Zero Day" är en väldigt snårig serie. Problemet är lite att den är så pass snårig att det blir svårt för oss tittare att hitta en tråd vi kan följa, vilket gör att i alla fall jag tappar intresset lite.

Stark rollista

Robert De Niro är fortfarande ett riktigt skådespelaress; han har inte blivit sämre på äldre dagar. Han övertygar i rollen som den före detta presidenten som beskrivs som en man som har högt förtroende. Detta ser vi exempel på i en tidig scen där han lugnar en upprörd folkmassa med ett improviserat tal om att komma samman. De Niro fortsätter att övertyga när hans karaktär inte längre verkar lika vass. Vid det laget har vi redan knutit an till hans karaktär till en sådan grad att vi hejar på honom; vi vill att han ska vara den där smarta och emotionellt stabila mannen vi såg tala till folkmassan.

"Zero Day" har en väldigt stark rollista. Utöver De Niro ser vi Lizzy Caplan, Joan Allen, Matthew Modine, Angela Bassett och Jesse Plemons i bärande roller. De Niro är som bäst när han har bra skådespelare att bolla med, så klart. Ingen skådespelare kan bära en hel produktion på sina axlar. Den bästa parhästen finner han i den yngsta skådespelaren bland ovan nämnda, Jesse Plemons.

Plemons harvade omkring i småroller i flera år, och hade även en bärande biroll i ungdomsserien Friday Nights Lights, men det var i Breaking Bad han verkligen slog igenom. Sedan dess har han gått från klarhet till klarhet. Plemons är verkligen aldrig dålig. Förra året framkallade han kalla kårar i sitt korta inhopp i Civil War. I Zero Day spelar han Roger, en sliskig politisk konsult. Det är många som tycker illa om Roger. Plemons övertygar utan att ta i särskilt mycket; jag tycker illa om Roger tio minuter efter han har presenterats. Och jag kan inte riktigt förklara varför.

"Zero Day" är en intressant djupdykning i konspirationsteoriernas faror och skådespelarensemblen imponerar. Dessvärre är handlingen så nedrans snårig att helhetsintrycket blir väldigt luddigt.

”Zero Day” finns nu på Netflix.