Recension: You Are So Not Invited to My Bat Mitzvah (2023)

Det bör väl i det närmaste betraktas som en allmän fakta att Adam Sandlers filmografi kan liknas vid en berg- och dalbana där det finns både toppar och dalar. I denna film är hans roll relativt nedtonad när han spelar pappa Danny, som vandrar runt i blommiga skjortor och försöker vara alla till lags men sällan lyckas. Idina Menzel spelar mamma Bree och döttrarna Stacy och Ronnie spelas av Sandlers riktiga döttrar – Sunny respektive Sadie Sandler.

Förberedelserna inför Bat Mitzvahn är i full gång och bästisarna Stacy och Lydia (Samantha Lorraine) drömmer i ren eufori om hur coolt, speciellt och roligt allt kommer att bli. För den som inte är familjär med högtiden Bat Mitzvah infaller den när en judisk flicka fyller 13 år och uppnår därmed sin religiösa myndighetsålder. När stämningen är som bäst upptäcker Stacy att Lydia också är intresserad av den sportiga killen Andy (Dylan Hoffman). Det är vid detta tillfälle Stacy fäller repliken, som även är filmens titel, ”You Are So Not Invited to My Bat Mitzvah”. Sedan sätts deras goda vänskap i gungning.

Bockar av det som ett ungdomsdrama ska innehålla

Det är inte svårt att dra paralleller till andra filmer inom samma genre. Den barnsliga glädjen och påhittigheten i Föräldrafällan (1961 & 1998) och den kaxiga attidtyden i Mean Girls (2004) går att finna med jämna mellanrum. Det görs även en tydlig vinkning till den okrönte kungen av ungdomsfilm – John Hughes (Breakfast Club, Fira med Ferris & Drömtjejen) som pryder filmaffischerna i stadens biograf.

Filmen innehåller även typiska tonårsbekymmer, som exempelvis vad man ska ha på sig, vilka som är bjudna till festen och hur man ska bli accepterad av det coola gänget, som alla är lite rädda för. Det är befriande att filmen handlar om ett gäng personer som precis klivit in i tonårslivet, vilket innebär att teman som alkohol och sex ännu inte fått någon större uppmärksamhet. I stället riktas fokus på de ungas känsloliv. De upptäcker att livet inte endast är en dans på rosor. Livet innehåller också svek, tonårshormoner och oändligt långa sms-konversationer som skrivs med gråten i halsen.

Rikt karaktärsutbud

Förutom huvudrollsinnehavarna, som får spela ut hela sitt känsloregister och gör det med bravur, är filmen fullspäckad med ett stort karaktärsutbud. Vi får möta DJ Schmuley (Ido Mosseri) som uppträder med en discokula på huvudet och skriker mer än han spelar musik. Därtill dyker lärarna Rabbi (Sarah Sherman) och Jerry (Dan Bulla) upp och står för det obligatoriska inslaget ”pinsamma lärare”. Mest fokus tar dock Stacy och Lydias kompis Nikki (Millie Thorpe) som pepprar med den ena roliga, och knivskarpa, punchlinen efter den andra.

När denna recension skrivs har filmen, i utländska medier, fått höga betyg och idel lovord. Jag ansluter mig till viss del till den skaran då jag tycker att filmen är en härlig färgklick som tar ungdomarnas känslor på allvar. Emellanåt kan filmen tyvärr liknas vid billig och simpel sitcom vilket drar ner betyget men å andra sidan är det svårt att inte dra på smilbanden när filmen mynnar ut i skriksång till kända hits av Dua Lipa och Icona Pop. Den får en trea och en stark sådan.

”You Are So Not Invited to My Bat Mitzvah” finns att streama på Netflix från och med idag, 25 augusti.