Recension: The Monkey King (2023)
Nytt fartfyllt animerat familjeäventyr på Netflix
En uråldrig kinesisk roman ligger till grund för Netflix nya animerade äventyr med en apa i centrum. Med ett rysligt högt tempo där slapstick-skämten avlöser varandra resulterar filmen i en underhållande rulle som inte sparar på det absurda och tokiga.
Under de senaste åren har Netflix gjort några lyckade försök till att släppa animerade filmer, framför allt till barnfamiljer men även för inbitna animationscineaster. Både den juliga dramakomedin Klaus (2019) och äventyrsfilmen Havsmonstret (2022) tillhör originalutbudet på Netflix och fick båda varsin Oscarsnominering i kategorin "Bästa animerade film". Ej dock att förglömma Guillermo del Toros stopmotion-animerade version av Pinocchio (2023) som stod som självklar vinnare på årets Oscarsgala. Frågan är om det nya tillskottet av animerade filmer på Netflix lever upp till sina föregångare.
Historien kretsar kring den kinesiska romanen Resan till väst som skrevs under Mingdynastin på 1500-talet. Apkungen (Jimmy O. Yang) växer upp ensam och tränar i flera år för att besegra den ondskefulla demonen. Han beger sig sedan, i vuxen ålder, ut på en resa för att skaffa fram det ultimata vapnet – den gyllene staven. Med hjälp av staven ska han bli en av de odödliga och för att bli det måste han ha ihjäl hundra demoner. Ett hårdrockssoundtrack sätts i gång och samtidigt som Apkungen slåss mot demonerna sjunger en growlande sångröst: "Vem är värsta hjälten vi älskar mest? Apkungen!".
Ett udda par slår sig samman för att erhålla odödlighet
När 99 demoner är besegrade vandrar han in i en risodlingsby där han träffar bondflickan Lin (Jolie Hoang-Rappaport). När han sedan dödar elddemonen för att rädda byn från ödeläggelse visar det sig att han inte blir odödlig. I stället måste han på eget vis bli odödlig – detta genom att stryka sig själv från dödslistan. Till sin hjälp får han, vare sig han vill eller inte, Lin. De blir ett, som det ofta är i början av filmer, ett omaka par. Dock visar det sig att Lin kan komma till hjälp, särskilt när det kommer fram att Apkungen är analfabet och Drakkungen (Bowen Yang) dyker upp och vill ha tillbaka sin stav.
Antropomorfismen – ett klassiskt grepp
Filmen är exakt det man förväntar sig – det vill säga en effektivt berättad historia, många absurda karaktärer, primalskrik och mycket humor. Många skämt är barnsligt roliga. Exempelvis som att den gyllene staven kommunicerar att den vill ha en gitarr och tio gratis gitarrlektioner för ett avklarat uppdrag – det är kul. Genom animationshistorien har antropomorfismen varit en klassisk väg att gå och denna film är inget undantag.
När man ser The Monkey King är det svårt att inte dra kopplingen till DreamWorks kända produktioner som Kung Fu Panda (2008) och Madagaskar (2005) samt dess uppföljare. Det är samma miljöer, samma tempo och likartade karaktärer som dyker upp, vilket kan vara en kritik mot att filmen inte sticker ut i mängden. Å andra sidan roar den även en person som inte ingår i filmens primär målgrupp, det vill säga mig.
”The Monkey King” går att streama på Netflix från och med i dag, den 18 augusti.