Recension: Fear City: New York vs The Mafia (Netflix)

Maffians dominans har skildrats i många filmer och dess myter och symbolik finns förstås inetsad i vårt kollektiva medvetande sedan länge, oavsett om det skett genom "Gudfadern" "Scarface", eller kanske närmst i just det här fallet, "Maffiabröder".

Allt som oftast får vi följa medlemmarna, som någon form av antihjältar, med härliga smeknamn och sociopatiska utsvävningar. Det här ville Sam Hobkinson, regissören bakom Netflix tredelade dokumentärserie Fear City: New York vs The Mafia, ändra på. Därför får vi för en gångs skull istället grotta ned oss rejält i hur arbetet med att ta ned en gigantisk rörelse av organiserad brottslighet kan se ut.

Med gigantisk menar jag förstås, som de flesta redan vet, ordet i sin rätta bemärkelse. I slutet av sjuttiotalet och en bit in på åttiotalet så var New York i princip en ekonomisk ruin. Det möjliggjorde för olika maffiafamiljers frammarsch och övertagandet av diverse branscher, med mångmiljonbelopp i fickorna till de stora cheferna som följd. Vägen bakom Bonanno, Colombo, Gambino, Genovese och Lucchese-familjerna var dock ständigt kantad av blod och döda kroppar men efter en kokainstinn och okränkbar maktposition under en lång tid så kom FBI slutligen dem på spåren i och med en stor vändning.

Börjar arbeta undercover.

Efter att länge ha arbetat med att fånga småskurkar och underhuggare på måfå fick två federala agenter en uppenbarelse efter ett seminarium om modellen RICO – Racketeer Influenced and Corrupt Organizations. Det gick att angripa problematiken på ett annat sätt – att skära av Medusas huvud istället för ormarna som växte på det. Det här genom att samla in bevis för att bossarna faktiskt var beställare av de brott som gjordes snarare än att bara fokusera på konkreta bevis som kopplade gärningsmännen till de brott som begicks. Det känns kanske självklart idag men det var det inte för fyrtio år sedan.

Plötsligt började man arbeta undercover; låtsas vara mekaniker och elektriker för att kunna placera in mikrofoner i olika högkvarter. Man fick med åklagare och domare på tåget. Saker och ting började hända och det är en vild katt-och-råtta-lek som följer.

"Fear City: New York vs The Mafia" är en rapp och snygg dokumentärserie som aldrig stannar upp och blir tråkig. Vi får stifta bekantskap med både FBI-agenter och forna maffiamedlemmar som intervjuas i mörka källare eller boxningslokaler samtidigt som historiska, fascinerande fotografier och videoklipp vävs in – något som kanske behövs då narrativet ofta kastas framåt genom olika hemliga inspelningar och annat som kanske hade riskerat att bli något stelbent i det långa loppet.

Närmast pornografisk detaljrikedom.

Självklart är berättelsen något uttjatad och alla som någonsin sett en maffiafilm känner kanske till de grova dragen, något serien fått kritik för. Men sättet den berättas på – det uttalade målet var att den skulle påminna om en spionthriller – och faktumet att vi får en unik inblick i polisarbetet gör ändå att Fear City: New York vs The Mafia lägger fram några nya kort på bordet för den som inte är helt nednördad i ämnet.

Samtidigt tror jag att den som faktiskt är det, kommer att finna serien närmast pornografisk i sin detaljrikedom. Att Sam Hobkinson fått tag på så pass många intressanta personer, FBI-agenter likväl som mafiosos, som gladeligen delar allt de vet ända ned till det allra mest grafiska är förstås också en bedrift som gör serien mer än sevärd.

Sam Hobkinson bjuder på en riktigt stabil Netflix-serie för den som behöver en kort, snygg historielektion - eller den som bara vill känna pulsen skruvas upp en aning.