Recension: Familjeförvirringen (2023) – ny smågullig klyschfest på Netflix

Det knakar i fogarna hemma hos familjen Walker. Mamma Jess (Jennifer Garner) och pappa Bill (Ed Helms) har allt svårare att engagera high scool-barnen CC (Emma Myers) och Wyatt (Brady Noon) i familjelivet. CC är redo att lämna boet för att satsa på en fotbollskarriär och geniet Wyatt har förhoppningar om att bli tidigt antagen till Yale.

Jess och Bill är dock inte redo att släppa taget om sina barn riktigt än, vilket skapar ytterligare ansträngningar inom familjen. Irritationen är ständig och de små konflikterna likaså. Varje familjemedlem är fullt övertygad om att de andra inte har en aning om vad som krävs för att gå i deras skor. Spänningen är som störst i familjen i samband med ett sällsynt astrologiskt fenomen och ett möte med en spådam – och vips så vaknar de upp i varandras kroppar nästa dag.

Som om inte det vore nog inträffar familjeförvirringen precis i samband med Jess viktigaste presentation i karriären, när CC ska bli scoutad av det amerikanska landslaget, Wyatt har sin Yale-intervju och Bill en spelning som kan blåsa nytt liv i hans musikkarriär.

Filmens första halva är en frustrerande klyschfest

För alla som har sett åtminstone en familjefilm i sitt liv som utspelar sig i high school-miljö, runt en högtid, eller involverar ett body swap-koncept, kommer den första halvan av Familjeförvirringen sannolikt att vara en plågsam historia. Ingen bänkar sig framför den här typen av film med förväntningen att se något banbrytande, men klichékavalkaden under filmens första akt är ändå något utöver det vanliga.

I de fyra huvudkaraktärerna har vi exempelvis mamman som glömt hur det själv är att vara ung och ha drömmar, pappan som inte kan släppa taget om sina drömmar från ungdomen, den populära tonårsdottern som känner sig kontrollerad av sina föräldrar samt den smarta med socialt missanpassade nördsonen.

Filmen hade kunnat komma undan med så stereotypa karaktärer under inledningen om det inte vore för att klyschorna är påtagliga även i detaljer, dialog och hos bikaraktärerna. Addera till det att samtliga karaktärers beslutsfattning under första halvan faller under den frustrerande "åh-hur-kan-du-vara-så-dum-att-du-gör-så"-kategorin, så blir det en relativt plågsam och lång startsträcka.

Lyckligtvis vänder saker och ting till det bättre en bit in i filmen.

Fina skådespelarinsatser ger ett smågulligt slutresultat

Andra halvan av "Familjeförvirringen" är även den ett hejdundrande klyschparty, men på ett betydligt mer lättsmält sätt. När alla klichéerna skapat ett ramverk för filmens värld händer något. Kvar finns bara de stora moraliska klyschorna (och hade du inte räknat med dem i den här filmen får du skylla dig själv) och när lärdomen av dem ska hamras in i karaktärerna får vi faktiskt chansen att lära känna dem på riktigt.

Det skadar dessutom inte att filmens fyra huvudkaraktärer är väldigt lätta att tycka om. Jennifer Garner och Ed Helms har båda avväpnande och varma kvaliteter som gör dem utmärkta som föräldrar i den här typen av familjekomedi, och de yngre förmågorna Emma Myers (Wednesday) och Brady Noon (The Mighty Ducks: Game Changers) känns naturliga och visar upp en förvånansvärd bredd.

Skämten i filmen är ofta lite väl platta – det är lätt hänt när de ska försöka rikta sig till stora som små – men det finns också en del ögonblick som får en att dra på smilbanden. Ett plus i kanten ska också delas ut för att familjens hund och spädbarnet i familjen byter kropp. Det är otroligt dumt och deras beteende som varandra skapas med riktigt usla specialeffekter på ett sätt som visar på att filmen har en viss självdistans.

"Familjeförvirringen" är duglig underhållning att bänka sig framför för en familj. Kan du ha överseende med den frustrerande upptakten är det här i slutändan en smågullig och godkänd familjefilm. Filmen finns nu att streama på Netflix.