Recension: Det perfekta paret (2024) – sevärt mordmysterium i överklassmiljö

I den nya miniserien "Det perfekta paret", baserad på boken med samma namn av Elin Hilderbrand, välkomnas vi till ett somrigt Nantucket där ett storslaget bröllop väntar. Amelia Sacks (Eve Hewson) ska gifta in sig i den rika Winbury-familjen, vars matriark, den världsberömda författaren Greer Garrison Winbury (Nicole Kidman), är högst tveksam till Amelia. Bröllopsfesten kommer av sig när en kropp hittas vid strandkanten i den glassiga överklassmiljön och i takt med utredningen uppdagas allt fler lögner inom familjen.

Det perfekta paret är en sevärd serie som mycket väl kan bli en tittarfavorit med sina intressanta karaktärer och ett mordmysterium värt att följa. Den utmärker sig också med gott om stjärnglans genom skådespelare som Nicole Kidman, Eve Hewson, Liev Schreiber, Dakota Fanning, Michael Beach och Meghann Fahy m.fl.

"Lätt att engagera sig"

I inledningen av "Det perfekta paret" känns serien som en blandning av en annan Nicole Kidman-serie, Big Little Lies, med sin överklassinramning, och Rian Johnsons Knives Out-filmer med sina sammansvetsade grupper av misstänkta, som i många fall består av uppblåsta karaktärer precis på rätt sida gränsen för att inte kännas som karikatyrer. Men ju längre säsongen lider desto mer känns Det perfekta paret snarare som ett kärleksbarn mellan Big Little Lies och suveräna The White Lotus. Inslagen av humor blir bit för bit mer nedtonade och klasskildringen mer seriös.

Det är ett smart och subtilt tonskifte som tillåter oss att lära känna karaktärerna och fästa oss vid dem i en relativt lättsam miljö, innan mysteriet och intrigerna gradvis tar över taktpinnen. Att det övergången lyckas kan främst tillskrivas ett, för det mesta, lysande skådespel av en rollbesättning som känns självklar. Det perfekta paret är i många stunder dialogtung, men den är välskriven och med starka prestationer av bland andra Kidman, Schreiber, Fanning och Donna Lynne Champlin är det lätt att engagera sig trots att själva mysterielösandet knappast skyndar igång.

Även danska Susanne Bier förtjänar ros för sin klanderfria regi av serien.

"Det perfekta paret" är inte perfekt

Med tanke på hur många andra filmer och serier jag redan liknat Det perfekta paret med har du säkerligen listat ut att den inte sticker ut med originalitet, men bekant är inte detsamma som dåligt (även om det sällan resulterar i några guldstjärnor i kanten).

Att Det perfekta paret snuddar vid så mycket annat vi redan sett talar till viss del till seriens fördel. Handlingen kretsar kring ett mordmysterium men samtidigt är inramningen tillräckligt snäll och viktad åt dramahållet för att kunna tilltala även krimskeptiker. Det här är med andra ord en serie för en bred målgrupp och jag har svårt att se vad som skulle kunna stå iväg för att Det perfekta paret ska bli en Netflix-succé.

En liten skavank är att många av de pusselbitar som delas ut till tittaren genom seriens gång är lite väl lätta att placera ut – man behöver inte vara någon mästerdetektiv för att hitta svar på frågorna som ställs. Samtidigt är inte heller det någonting som Det perfekta paret lider av. Tvärtom kan jag tänka mig att det snarare kommer engagera tittarna än mer genom att få dem att känna sig klipska. Dessutom är de små vändningarna och avslöjandena i serien många, så även om du listat ut ett pussel så finns det omedelbart ett nytt som väntar på dig.

Jag misstänker att det finns en del som kommer att sakna lite "edge" i serien, och precis som paret som åsyftas i titeln är allt annat än perfekt har även serien sina skönhetsfläckar. Men när även svagheterna kan ses som styrkor i rätt ljus snuddar betyget vid en fyra.

Samtliga avsnitt av "Det perfekta paret" finns nu att streama på Netflix.