Dark (säsong 3)
”Dark” avslutar med en av årets bästa säsonger.
Den tredje säsongen av Netflix internationella supersuccé ”Dark" har fått det otacksamma uppdraget att avsluta den komplicerade och invecklade serien på ett så tillfredsställande sätt som möjligt.
Under inledningen av den första säsongen av "Dark" verkade serien vara som vilken annan serie som helst, med ett litet samhälle skakat av försvinnandet av en ung pojke. Men med tanke på att det här är en recension för den tredje säsongen, så tänker jag spoila faktumet att det här rör sig om något mycket mer innovativt och komplicerat än så. Nämligen tidsresor, multipla tidslinjer, alternativa världar och självaste apokalypsen.
Seriens skapare, Baran bo Odar och Jantje Friese, har skapat något såpass komplicerat att många av seriens fans började sitta med papper och penna under avsnitten för att hålla koll på de allt fler årtalen och tidslinjerna som presenterades under den andra säsongen. Det finns däremot flera olika sätt att hålla koll på vilken värld och tidslinje man befinner sig i, även för den som inte vill ta sig an serien som en avancerad fysik-läxa. Under den tredje säsongen får vi nämligen både ett årtal och en vy av landskapet omkring det lilla tyska samhället Winden — där statusen på kärnkraftverket direkt visar vilken sida av apokalypsen vi befinner oss.
Bland våra huvudkaraktärer behöver vi också hålla koll på vem som är vem och till vilket årtal de ursprungligen hör hemma. Någon som är en tonåring 2019 kan samtidigt ha gjort någon annan gravid 1921 och vara en annan karaktärs farfar, pappa, mamma, mormor och det är här det blir nästan outhärdligt svårt att hänga med. Men det är betydligt mindre svårt att bli imponerad av manusarbetet.
Den tredje säsongen kan med andra ord uppskattas enormt av de mest insatta och investerade fansen, eftersom vi får en hel del svar på vem som hör till vem och vad det innebär för andra karaktärer. Men man har samtidigt skapat en tillräckligt tydlig grundstory i avslutande säsongen, som gör att det går lika bra att uppskatta den även om man inte hänger med på varje liten detalj.
Handlingen kretsar framför allt kring Jonas och Martha samt Adam och Eva — och hur deras öden är sammanvävda på ett sätt som skapat en evig loop, som slagit knut på sig själv. Målet är att försöka nå fram till ursprunget och nysta upp knuten på ett sätt som kan förklara allt som här hänt i Winden, på ett både logiskt och tillfredsställande sätt.
Faktumet att seriens skapare faktiskt lyckas knyta ihop (eller knyta upp om du så vill) allt i det sista avsnittet, är lika imponerande som skådespelarinsatserna, fotot och manuset i sig. Sen om fansen faktiskt kommer att tycka att slutet är tillfredsställande nog, kan visserligen diskuteras. Den sista säsongen är för mig personligen den jag har uppskattat minst av de tre säsongerna, men den är trots det fortfarande bättre än nästan allt annat vi har fått i serieväg under 2020 hittills.
För mer läsning --> Scrolla vidare eller spana in vår lista med årets bästa serier!