Recension: Atlas (2024) – så bra är Jennifer Lopez actionrulle i rymden

Jennifer Lopez porträtterar titelkaraktären Atlas. Hennes mamma utvecklade den första AI-varelsen, Harlan (Simu Liu). Harlan och Atlas är uppväxta som syskon fram tills att Harlan lyckas ta sig förbi sin programmering och inte längre går att kontrollera av människor. I en snöbollseffekt av det lyckas Harlan ta över kontrollen för alla AI- varelser och skapar en armé för att utplåna mänskligheten på jorden. När en av Harlans soldater blir tillfångatagen lyckas människorna lista ut var han gömmer sig i rymden. De skickar ett team för att söka upp Harlan och med på uppdraget åker personen som känner honom bäst, forskaren Atlas. 

Robotar tar över världen

Om robotar kommer ta över världen har varit en snackis länge. Speciellt sedan AI har blivit allt mer utvecklat och nu till viss del används i vårt samhälle. Kan robotar som är skapade av människor överlista arten? Ja, enligt den här filmen så kan de det. Om detta är framtiden så må jag tycka att det känns en smula alarmerande. Visst ska det här vara science- fiction men AI ligger så pass nära i realtiden att det är svårt att säga om det är ett omöjligt utfall av framtiden på jorden. 

Det känns något överraskande att “påhittade” karaktärer som inte ska vara mänskliga inte stämmer överens med den fysiskt stela och simpla roboten, som jag ser framför mig när jag tänker på datorprogrammerade varelser. Filmen bjuder inte bara på rejält med action, den trycker även på att AI kan lyckas skapa så pass utvecklade karaktärer att det är svårt att skilja på människor och ett skapat objekt. Varelser skapade av AI ska alltså vara så smarta att de själva kan tillföra personliga egenskaper och en själ. För mig är det inte lika självklart som för filmskaparna av Atlas att robotar också har känslor och ett samvete. 

Nytt grepp om destruktiva familjerelationer

Den här filmen har tröttsamt mycket pang-pang, men lyckas hitta en ny vinkel på komplicerade relationer till familjemedlemmar. Inte nog med att Atlas och Harlan har vuxit upp som syskon, nu försöker de båda rädda sin egen version av verkligheten från varandras förgörelser. Men trots att Atlas har en spännande ingång på sin genre märks det snabbt att det här inte är Jennifer Lopez bästa roll, hon passar bättre som dramaskådis. Det är som att hennes ansiktsuttryck fryser i en skräckslagen min genom hela filmen och som tittare är det svårt att känna med henne. Simu Liu gör sin roll bra, han växlar mellan personlig och skrämmande. Också Sterling K. Browns karaktär kommer in med glimten i ögat och värmer upp scenerna runt Lopez Atlas. 

Syskonbandet mellan dem verkar något luddigt. Harlan är en varelse som Atlas mamma skapade och att säga att de är uppväxta tillsammans betyder egentligen att Harlan skapades som en vuxen varelse när Atlas fortfarande var barn. På så sätt känns det inte som en traditionell bild av en barndom vilket gör mig både förvirrad och en aning nyfiken. Det som talar för relationen är att scenerna mellan Lopez och Liu antyder att det här är två karaktärer som känner varandra väl och det känns som syskonrivalitet mellan dem – trots att dilemmat de är oense om är något större än andra familjers. 

Som summering kan jag säga att "Atlas" är en actionpackad rulle som berör ett oroväckande möjligt utfall om utvecklingen av AI skulle öka drastiskt. Jennifer Lopez skådespelarinsats är inte en stark dragningskraft för filmen men gillar du slagsmål med robotar så kan den nog underhålla för en stund. Klart godkänd.