Recension: Åremorden (säsong 1) – ”Nervkittlande och rörande”

Efter att Netflix gjort succé med svenska storsatsningar som bland annat Helikopterrånet (2024) kommer nu Viveca Stens bokserie Åremorden som Netflix-serie. Åremorden består av fem avsnitt som baseras på böckerna Offermakerskan och Dalskuggan. Offermakerskan ligger till grund för seriens första tre avsnitt, medan de två sista avsnitten baseras på Dalskuggan.

Det är ett välgjort kriminaldrama som handlar om den nydumpade polisen Hanna Ahlander (Carla Sehn) som även stängts av från sin polistjänst i Stockholm. Hon åker upp till sin systers fritidshus i Åre för att komma på andra tankar. När en tonårstjej försvinner ansluter sig Hanna till Missing Peoples sökning och erbjuder Årepolisen att ta in henne som förstärkning. Hon blir sedan kvar i Åre längre än vad hon planerat. 

Briljant friktion mellan poliserna

Seriens första tre avsnitt baseras som nämnt på Offermakerskan och är regisserade av Joakim Eliasson, känd för att ha regisserat stora delar av Gåsmamman. Offermakerskan handlar om utredningen som Hanna Ahlander ansluter sig till efter tonårsflickans försvinnande. Utredningsledaren Daniel Lindskog är en trött förstagångsförälder som spelas av Kardo Razzazi. Han lyckas på ett naturligt, trovärdigt och briljant sätt skildra en sliten kolikförälder som ordinerats för stort ansvar för att fungera som människa. Det är där Hanna Ahlander kommer in och kompletterar som en frisk fläkt med nytänkande idéer för utredningen, även om det finns en skepsis hos Daniel.

Den påtagliga friktionen som finns mellan Hanna och Daniel är väl genomtänkt och bidrar till en supersnygg underliggande följetong. Manuset som är skrivet av Karin Gidfors och Jimmy Lindgren ger plats för friktionen mellan Hanna och Daniel, som sätter en spänning i det som vilar runt omkring den pågående utredningen.

Fjäll kontrasterar blöjbyten

Seriens handlingsplats Åre, med ett kallt, kargt och mörkt fjäll som kontrasterar en diskbänksrealism med blöjbyten och vällingkok, ger en passande och relaterbar känsla. Serien ska ha stor eloge för att den helt utesluter storstadens afterski-härjande i Åre, och istället fokuserar på den småstad som det faktiskt är, utan att det blir direkt byfånigt.

De första tre avsnitten svävar dock iväg en aning i för många trådar med olika narrativ. Även om det bidrar till ett tempo och ger karaktärerna en mer mångbottnad skildring så hade seriens inledning höjts en aning om den smalnats av. Sofia Ledarp gör en fantastisk insats som Lena Halvorsen, mamma till den försvunna flickan, och i sin prestation visar hon på mörkret av sorgens desperation, förtvivlan och ovisshet.

Seriens starkaste del är helt klart de två sista avsnitten som baseras på Dalskuggan och regisserats av Alain Darborg, som bland annat regisserade Jönssonligan - Den perfekta stöten (2015). Här har polisstyrkans personliga liv redan etablerats och polisen Anton Lundin (Charlie Gustafsson), som tidigare hållits åt sidan, gör nu en karaktärsutveckling som lyfter hela serien. Gustafsson gör en briljant insats med sitt skådespel och gestaltar en chockerande inre intrig som berör på djupet, vilket visar på manusets fina disposition.

Seriens andra del introducerar ett helt nytt fall några månader senare och med det en hel radda nya karaktärer. Bland annat introduceras vi för Agnes Kittelsen och Jon Øigarden som båda var med i den norska succéserien Exit. Deras roller får egentligen inte jättemycket screentime men deras skådespelarinsatser visar hög klass och serien känns storslagen i sig själv när Kittelsen dyker upp i det fjärde avsnittet.

Stundvis överväldigande

Seriens tre första avsnitt baserade på Offermakerskan är aningen spretiga i ett högt tempo, vilket gör att när den röda tråden väl vikts ut känns det som en efterlängtad lättnad. De tre första avsnitten fyller dock sin funktion och den andra delen existerar självklart utifrån den. Dalskuggan har därför utrymme för ett högre tempo, men väljer ändå att bli mer fokuserad och balanserad i det icke-kronologiska berättandet. Sammanvävningen av de olika böckerna fungerar naturligt bra i serieformat och tidshoppet öppnar för givande karaktärsutveckling.

Åremorden är en riktigt bra serieadaption av Viveca Stens bokserie. Den mänskliga och berörande skildringen av poliserna bakom en mordutredning gör det här till ett kriminaldrama av hög klass. Carla Sehn och Kardo Razzazi har en glänsande och flerdimensionell kemi i huvudrollerna, vilket gör att den känns mänsklig och avskalad samtidigt som man får ett spänningsfyllt kriminaldrama som fint triggar nervsystemet.

Utöver en något rörig inledning, så är serieadaptionen av Viveca Stens bokserie en fullträff för Netflix. 

”Åremorden” är ett nervkittlande och förvånansvärt rörande kriminaldrama som kan adderas i samlingen av de spännande svenska originalserierna på Netflix.

Serien har premiär den 6 februari på Netflix och är producerad av SF Studios, med Brita Lundqvist som producent.