Recension: Anna Nicole Smith: You Don't Know Me (2023)

Anna Nicole Smith föddes som Vickie Lynn Hogan i Texas i USA 1967. Hon blev känd för allmänheten när hon under 90-talet blev utsedd till “Playmate of the year” i tidningen Playboy. Efter det var det inte hennes karriär som stod i fokus i media, utan snarare hennes privatliv. Många förknippar henne med hennes äktenskap med J. Howard Marshall som var betydligt äldre än henne och den rättstvist som följde efter hans död angående hans tillgångar. 

I dokumentären står äktenskapet i fokus, men det berättas även från hennes barndom ända fram till hennes tragiska bortgång den 8 februari 2007 – endast 39 år gammal. Några av de som stod henne nära, hennes vänner, folk som arbetade för henne och släktingar återberättar här hur de upplevde henne och hur hennes liv, enligt dem, såg ut bakom kulisserna. 

Den som hade kunnat berätta historien hade varit hon själv

Att hävda att ingen kände Anna Nicole Smith på riktigt förrän den här dokumentären är genast aningen motsägelsefullt. Det märks genomgående under dokumentärens gång att de jobbar hårt med att försöka porträttera Smith som en mänsklig och normal person, inte den här karikatyren som media målat upp. Fast ingen kände ju henne på riktigt, som de redan etablerat, så den enda som hade kunnat berätta historien och göra den rättvisa hade ju varit hon själv. 

Den enda som så att säga inte talar särskilt positivt om Smith i dokumentären är advokaten som arbetade mot att hon skulle ärva någonting av maken J. Howard Marshalls tillgångar. Förutom honom talar andra gott om henne, gamla vänner och assistenter, och det bidrar till att man enbart får se en del av historien. Det känns inte heller som att någonting som berättas är särskilt nytt. Mycket vet man redan och det är klart att det skedde saker i hennes liv bakom stängda dörrar som eventuellt målar upp en helt annan bild av henne än den i media, men det berättas inte så mycket om det. 

Dokumentären gör henne inte rättvisa

Hennes påstådda vänner som här återger sitt liv med Smith berättar om händelser som ökar på känslan av att hon verkade ha ett mycket ensamt och tragiskt liv. De berättar att hon inte hade några vänner, men ändå är det vänner som berättar om henne i dokumentären – hur går det ihop? De berättar heller inte så många personliga saker, det blir mest det negativa som alla redan vet. Dessa personer kanske inte heller kände den riktiga Anna Nicole, så det blir svårt att ta till sig informationen när den egentligen borde komma direkt från henne. 

Dokumentären avslutas dessutom med att de indirekt påstår att Smith själv ljugit om bland annat sin barndom, och om hon själv då ljög för folk i sin närhet ger det ännu mer skäl till att ifrågasätta vad som faktiskt är sant.

Anna Nicole Smith blev så omskriven och utmålad som en skurk under sitt liv och även om hon här görs mänsklig så känns det mer som att man eldar på alla historier. Känslan blir att dokumentären inte direkt gör henne rättvisa på något sätt. 

“Anna Nicole Smith: You Don't Know Me” berättar historien om en av tidernas mest kända modeller, som inte blev som mest känd för sitt arbete. Det är intressant att höra om henne, men känslan är ändå att man inte lärt sig någonting nytt. Dessutom vet man inte vad som är sant eller inte och hennes syn på allt som berättas kommer man ju aldrig få veta, därför känns inte dokumentären så relevant som den vill ge sken av. 

“Anna Nicole Smith: You Don't Know Me” finns att streama på Netflix från och med den 16 maj.