Alien Xmas (2020)

Det nalkas återigen juletider men någonting säger mig att den här julen kanske inte riktigt kommer att vara som den brukar, precis som allt annat detta gudsförgätna år.

Att Stephen Chiodo, som tidigare regisserat Killer Clowns From Outer Space då helt plötsligt är tillbaka och skapar familjevänlig julfilm är kanske egentligen helt rimligt. Alien Xmas är en drygt 40 minuter lång stop motion-animation, något som förstås bör få en att höja på ögonbrynen lite i och med att det är ett så pass mysigt och (l)ju(v)ligt format som alltid bör lyftas fram.

Men det är ingen ny "The Nightmare Before Christmas" vi erbjuds här. Vi får i mångt och mycket återigen stifta bekantskap med den gamla Grinchen-arketypen. Den här gången med en science fiction-spinn på det hela när vi får följa med en viss typ av utomjordingar som förr i världen var kända som väldigt kärleksfulla, men med årens gång blivit allt girigare och känslokalla. Nu driver de mest omkring i rymden och planerar för hur de kan stjäla mer och mer resurser och plötsligt hittar de en plats som näst intill spricker av materiella ting – Christmasville, planeten jorden, på julafton.

Besättningens kanske minst omtyckta utomjording, X, är den enda som anmäler sig frivillig till uppdraget i en förhoppning att kunna få ett bättre rykte. Men när han kommer till jorden så misstas han illa kvickt för en leksak av en stressad pappa och hamnar hos flickan Holly, som möter honom som en vän i sann E.T-anda.

Kanske kan X bli omvänd och kämpa mot sin illasinnade natur trots allt?

"Alien Xmas" är en rask, men alltjämt mysig historia, som lyckas föra fram de klassiska budskap som vi är vana vid att mötas av i julfilmer. Den är också, på något sätt, nostalgisk och lyckas pricka alla referenser och arketyper helt rätt – vem kunde ana att jul och rymd kunde giftas på ett så vackert sätt. För de allra minsta tror jag att filmen kommer att passa helt perfekt och den är absolut sevärd för oss andra också, även om den lämnar en del att önska – dels i det att animationen kunde varit mer detaljrik. Vi får verkligen ta del av en vacker värld, men jag har blivit så bortskämd av filmer i samma anda att jag ändå blir något besviken. 

Filmens största svaghet är dock längden. Visst är det en mysig smällkaramell som aldrig hinner kännas tråkig, men jag hinner heller aldrig riktigt investera mig i karaktärerna och deras känsloliv och jag tror att Alien Xmas hade vunnit på att att våga ge sig an lite mer ambition, tänka lite mer långfilm. Jag lämnade dock till syvende och sist skärmen med en varm julkänsla i bröstet och det är väl inte fy skam det.

För fler recensioner --> Scrolla vidare! Läs också Filmtopps lista på Netflix bästa komedier!