Räddad av Ruby (2022)
Familjedrama där filmklyschorna haglar
Den nya familjefilmen "Räddad av Ruby" är en behaglig rulle, men som samtidigt får Filmtopps Jonathan Smeds att dra en djup suck. Antalet klichéer är nämligen många och gör filmen väldigt förutsägbar.
Jag älskar djur i alla mängder (möjligtvis inte ormar, kliché det också jag vet), så en film som Räddad av Ruby har redan vunnit en del av mig. Det är trots allt svårt att inte gilla småroliga scener med hundar, vilket den här filmen definitivt har sin beskärda del av. Om du förväntar dig en ny Marley och jag måste jag däremot göra dig besviken. På sin höjd är den en Marley och jag light.
Räddad av Ruby handlar om Dan O'Neil. Han är gift, har ett barn och en enda dröm i livet: att bli hundförare hos Rhode Islands delstatspolis. Men hundförarakademin har inte råd att köpa in nya hundar, därför får han istället skaffa en blandras från ett hundhärbärge. Ruby är en busig jycke som knappast är redo för att bli polishund, men Dan väljer ändå att ta hem henne och bestämmer sig för att försöka lära upp henne.
Filmen innehåller flera hjärtevärmande scener, tydligt anpassade för hela familjen. Nu var jag ensam under min tittning, men hade jag suttit i soffan med mamma och syrran hade vi nog alla fnissat tillsammans när Ruby skapar ett smärre kaos i sitt nya hem. Kanske är det igenkänningshumor för alla oss som någon gång haft en hund, eller så är dessa händelser genuint roliga. Själv tror jag, som sagt, att de framför allt är skapta för att funka när hela familjen vill ha en trevlig filmkväll. Flera gånger ler jag åt samspelet mellan Dan och Ruby, och i slutet får jag ändå erkänna att en tår nästan kom.
Räddad av Ruby gör därmed ett bra jobb när det kommer till att vara en söt hundfilm. Storyn är baserad på en verklig händelse, men trots det måste jag påpeka hur otroligt förutsägbar den är. Då menar jag inte heller endast det övergripande narrativet, utan även småsaker som sker i vissa scener. Däremot passar berättelsen som handen i handsken när det kommer till dess målgrupp. Skådespeleriet kan beskrivas med ordet lagom, varken dåligt eller fantastiskt. Svårt i för sig att vara något annat när alla andra än Dan, spelad Grant Gustin från The Flash, knappt är med.
Bra men ostig familjefilm
Sen kommer vi till det här med alla filmklichéer. Det känns som att skaparna i sin iver att spela de säkra korten gick all in på alla knep i "hur-du-gör-en-familjefilm-boken". Här hittar vi, bland mycket annat, en äldre herre som dyker upp och ger lite råd som för storyn framåt, den klassiska "nu måste vi slänga in en konflikt i filmens sista tredjedel", samt underliggande budskap om hur man alltid ska våga tro på en själv. Expositionen slängs ut genom karaktärer som dyker upp från ingenstans. Jag rullade på ögonen när det plötsligt blir ösregn under filmens mest ledsna del, för att sedan bli solsken när allting löst sig.
Men när jag slog på filmen var trots allt min tanke att denna film är gjord för hela familjen, och att den således främst bör bedömas utifrån det. Det målet lyckas man uppnå, utan att det är någon darr på ribban. Ibland är en förutsägbar, feelgood film för hela familjen det som behövs när man ska se på film. Väljer du i det läget Räddad av Ruby lär du knappast bli besviken. Men förvänta dig inte någon annan sorts film, och var beredd på en bred repertoar av klichéer.