Private Life (2018)

I Private Life följer vi Richard Grimes (Paul Giamatti) och Rachel Biegler (Kathryn Hahn), ett par i 40-års åldern, bosatta i New York City. Under deras karriärer inom litteratur och teater har familjelivet skjutits upp, men nu känner de båda att det är dags. Men att bli gravida är svårare än de hade trott och de måste ta till all hjälp de kan få.

De har testat näst intill allt. Gått igenom tuffa medicinska behandlingar och prövats både fysiskt och emotionellt i jakten på familjelyckan. Det sista alternativet deras läkare tipsar om är att låta en annan kvinnas ägg blandas med Richards spermier och sedan insemineras i Rachel. Utmaningen blir att hitta en den rätta donatorn. Men när Richards styvbrors dotter, Sadie (Kayli Carter) av en slump kliver in i deras liv får paret nytt hopp om framtiden.

Private Life fattar tag om mig nästan omedelbart och släpper inte greppet förrän i slutet av eftertexterna. Handlingen är fantastiskt gripande och genom fullkomligt lysande skådespelarinsatser berörs jag in på djupet av den här vackra, melankoliska men hoppfulla sagan. Det här kan vara de bästa insatsen jag sett av Paul Giamatti, och Kayli Carter (som för mig var ett okänt namn) kommer jag fortsätta följa med spänning. Hennes rolltolkning var i princip perfekt.

Det finns en fantastisk kemi mellan de tre och i hur deras relationer slungas fram och tillbaka mellan kärlek, sorg, glädje och misströstan. Men trots all dramatik som Private Life bjuder på har filmen alltid fötterna på jorden och lyckas upprätthålla en välbalanserad nivå av realism mitt i allt kaos, vilket ger den en vacker ton av genuinitet och tillförlitlighet.

Manuset är briljant. Varje replik, varje dialog, varje scen känns fulländad. Det märks tydligt att Tamara Jenkins har haft en klar bild för sig om hur hennes film ska berättas och se ut. Hon lyckas skapa en atmosfär där alla framstår som enastående genom hennes klockrena regi, taktfulla tempo, val av stämningsfulla miljöer och känslostarka toppar och dalar i intrigen. Det var länge sedan jag såg en så stark film som lyckas hålla sin höga kvalitet konstant hela vägen från början till slut så som Private Life gör.