Pretty Smart (Säsong 1, avsnitt 1-5)
Gångbar komedi i förlegat sitcomformat
Efter att ha sett de första fem avsnitten av Netflix nya laugh track-infekterade sitcom är det en fråga jag inte kan hjälpa att förbryllas över; Hur kan detta format fortfarande existera år 2021?
Få saker och ting i den populärkulturella sfären tycks vara så obeveklig inför förändring som den traditionella sitcomen. Som en stoppkloss i evolutionen vägrar den rucka på sig trots den allmänna bedja om att snälla vika hädan för samhällsutvecklingens bättre.
Den senaste dödsrosslingen genren nu slänger ur sig är Pretty Smart på Netflix. Med taglinen ”från skaparna av How I Met Your Mother” finns det kanske dem med högt satta förväntningar, men om man bestämmer sig för att syna det säljargumentet går det snabbt att ana oråd.
”Skaparna av How i Met Your Mother” innebär i det fallet Jack Dolgen, killen som var med och gjorde soundtracket till serien (för vi alla vet ju att det var musiken som var anledningen till att den serien blev så populär). Med sig har han Doug Mand, manusförfattaren bakom seriens tre sista och alltmer mediokra säsonger och som på senare år främst gjort sig känd genom att skriva det unisont hyllade mästerverket Dolittle.
Men nog om mina låga förväntningar på Pretty Smart, den enda viktiga frågan är ju trots allt om den på egna meriter är värd att se? Tyvärr besannas dock mina farhågor om serien innan jag ens hunnit förbi första minutmarkören.
Vi har sett det förut
Vi introduceras för våra fem huvudkaraktärer som alla är snygga och spralliga individer runt 25-årsstrecket. Mer specifikt består vår laguppställning av: den snygga och dumma tjejen, den snygga och dumma killen, bögen, hippien och den åtstramade akademikern.
Om mina beskrivningar av karaktärerna känns aningen begränsade är det för att det är ungefär där deras personligheter tar slut. Nog för att sitcoms inte är mest kända för sina djupa och mångfacetterade karaktärer men i Pretty Smart blir det endimensionellt till bristningsgränsen.
Under seriens gång får vi sedan följa med våra tokiga huvudpersoner till spännande platser så som: ett vardagsrum, en bar, ett sovrum och… tillbaka till vardagsrummet. Räkningar, marknadsmässiga hyror och oattraktiva människor tycks vara ett minne blott och romantiska känslor mellan två av våra snygga huvudkaraktärer tycks bara uppenbara sig från tomma intet utan förkänning eller logik. Vi är med andra ord i välkänt sitcomterritorium.
MER LÄSNING:
Skämten då, är dem något att ha? Tja, låt oss säga att mina smilband inte får jobba särskilt mycket, åtminstone inte till en början. Med det sagt så genomgår kvalitén så småningom en uppenbar förbättring och således börjar mina närmast orubbliga mungipor röra sig alltmer norrut samtidigt som jag yttrar både en och två näsfnysningar till följd av en handfull trepluss-skämt. Visserligen ingen hiskelig nivå, men det är ändå inte kvalitén på skämten i sig som är seriens största problem.
Skon klämmer snarare vid det faktumet att man inte valt att använda dem på ett annat sätt än i ett format så förlegat och banalt som detta. Det finns en anledning till att framgångsrika komediserier på senare år kasserat laugh track-eran med allt vad det innebar, men av någon anledning insisterar Pretty Smart på att klänga sig kvar vid millenniumskiftet och dess uttjatade recept.
Med detta sagt så bör jag understryka att jag rekommenderar fortfarande Pretty Smart. Oja, tro inget annat. Om du är i behov av att somna snabbt så fungerar nämligen serien som högklassigt bakgrundsljud. (infoga laugh track)