Outside the Wire (2021)

Vi befinner oss i en inte allt för avlägsen framtid. Blodigt inbördeskrig rasar i Östeuropa och de amerikanska soldaterna som i fredsbevarande syfte bevakar frontlinjen, the wire, konfronteras regelbundet med en våldsam pro-rysk utbrytararmé.

Framtidens utveckling har gett båda sidor effektiva robotsoldater, men även bioteknik som lett till androider med mänskliga drag. Efter omtvistat agerande där två marinsoldater stryks med i en drönarattack, blir den skicklige drönarpiloten Thomas Harp (Damson Idris) omplacerad nära krigets centrum.

Harp, som aldrig har varit vid frontlinjen tidigare, möter här sin nya befälhavare - den mytomspunna, inte fullt mänskliga, Kapten Leo (Anthony Mackie). Tillsammans ska de fullfölja ett hemligt uppdrag som officiellt går ut på att leverera Koleravaccin till den pro-ukrainska självständighetsrörelsen, långt över frontlinjens gräns.

De båda männen är varandras motsatser. Harp är kall, instinktiv och van att snabbt prioritera liv och död - vem som är fiende, vem som är vän. Medan den biotekniska varelsen som är Kapten Leo ironiskt nog innehar en mer mänsklig karaktär - känslosam, reflekterande och ofta väldigt sympatisk. Bakom uppdragets officiella syfte ligger uppgiften att lokalisera den livsfarlige krigsherren Viktor Koval (danska Pilou Asbæk) och hindra utbrytararmén från att få händerna på Sovjetunionens gamla, men fullt aktiva, kärnvapenarsenal i Ukraina.

Snabb och aldrig tråkig.

Framtiden som Mikael Håfström skapat i Outside the Wire går en snygg balansgång mellan verklighet och futurism. Robotar som reflekterar och kopierar mänskliga karaktärsdrag är lika intressant som spännande. Samtidigt som tanken på ett inbördeskrig i Ukraina med en pro-rysk utrbyrytararmé knappast är otänkbar eller avlägsen i vår samtid. Trots att filmen inte helt tar fart och misslyckas att beröra så starkt som en film om inbördeskrig i Europa faktiskt skulle kunna göra, förblir Outside the Wire en snygg actionfilm - snabb, aldrig tråkig.

Vi kan checka av att ryssarna pratar ryska (och inte engelska med någon löjlig rysk dialekt), vi kan checka av att gatustriderna faktiskt ser ut att utspela sig på gator, samt checka av en redig dos av tillfredsställande pang-pang.

En inte alltför komplicerad handling tillåter en snygg och filosofisk twist i filmens slutskede samtidigt som cirkeln sluts. Michael Kelly som den amerikanska överbefälhavaren är som myntan i mojiton, auktoritär och iskall precis som vi sett honom i House of Cards. Pilou Asbæk, känd från Bron och som som den frustrerade advokaten i Utredningen, får här leka med ondska i rollen som brutal krigsherre.

Den svårplacerade men hållbara dynamiken mellan våra två huvudkaraktärer är kanske en egen liten sci-fiesque variant av just Bron. Människan med hjärta styrs av hjärnan medan roboten utan hjärta styra av… hjärta (?).

Filmatisering av Jan Guillou-romanen Ondskan (2003) - nominerad Oscar för bästa utländska film - blev startskottet för Mikael Håfströms internationella karriär. Utan tvekan bemästrar mångsysslare från Lund svenskt drama, men har även ett resumé av skräck tack vare filmatiseringen av Stephen Kings 1408 (2007) som fortfarande skrämmer the living daylights ur mig på hotel.

Utan att ta vatten över huvudet blir Outside the Wire Mikael Håfströms egen Minority Report, en genomarbetad sci-fi-debut som fungerar från början till slut.

MER LÄSNING: Nya Netflix-filmer 2021.