Recension: One More Time (2023)
Hedda Stiernstedt kan inte sluta fylla 18.
Filmer där huvudpersonen vaknar upp samma dag gång på gång är inget nytt. I Netflix svenska romantiska komedi One More Time tvingas Amelia, spelad av Hedda Stiernstedt, göra om sin 18-årsdag flera gånger.
18-årsdagen och gymnasiet var en tid som vi alla troligtvis minns tillbaka till med olika vinklar. Vissa minns det som en mardröm, men andra minns det som den bästa tiden i livet. För den nu 40-åriga Amelia (Hedda Stiernstedt) var det verkligen då hon mådde som bäst och levde sitt bästa liv. När hon nu fyller 40 år vill hon inget annat än att bli arton igen, slippa vuxenlivet och alla besvikelser.
När hon plötsligt blir påkörd av ett studentflak vaknar hon upp i sängen hos sina föräldrar, som sjunger "Ja, må hon leva för henne". Men det är inte för att fira hennes 40-årsdag, utan att hon precis blivit myndig. Efter viss förvirring inser hon att hon har färdats tillbaka till tiden då hon var tonåring på gymnasiet. Enda problemet: hon kan inte komma ifrån 18-årsdagen, utan tvingas leva dagen om och om igen. Nu var det visst inte lika kul att vara 18 år längre...
Gömmer sig något fint bakom allt det överdrivna
"One More Time" är en film som vi, precis som titeln säger sett ett par gånger tidigare. Nu är det alltså dags igen. Tänk dig en blandning mellan Big, 17 again, Måndag hela veckan och Palm Springs så hittar du One More Time, fast på svenska.
Inledningsvis känns det dock som att filmen hellre vill vara amerikansk. Allt är, precis som i liknande Hollywood-filmer, uppvridet till max. Gymnasiet, 00-talsdekoren, karaktärerna och allt annat är verkligen på gränsen till för mycket. Samtidigt är det lite kul att få återuppleva hur det var 2002 – även om allt kanske inte är helt tidsenligt.
Att göra en film som upprepar sig gång på gång är som sagt inget nytt. Men oavsett hur många gånger det görs så blir man alltid påmind om hur svårt det faktiskt är att göra bra. Det är liksom omöjligt att göra en repetitiv film utan att det känns tjatigt. Många har försökt – få har lyckats.
Tyvärr tvingas One More Time generat sälla sig till gruppen med filmer som inte riktigt lyckas. Även om Amelia (Hedda Stiernstedt) försöker göra sitt bästa för att det inte ska bli allt för upprepande, så blir man ändå lite trött på den där 18-årsdagen efter en stund.
Men när den repetitiva cykeln viker av och alla reglar sänks från max landar filmen till slut på sina egna fötter och hittar rätt. Det visar sig då att det vid sidan av den oändliga repetitionen faktiskt finns något fint. Filmen får ett djup som vi inte har fått se tidigare och visar hjärta. Det blir till slut en förvånansvärt känslosam stund innan eftertexterna rullar in och precis hejdar tåren från att rulla ner för kinden. Oväntat och fint, men på tok för sent.
För den som gillar filmer i stil med "Måndag hela veckan" och "17 again", eller klassiska ungdomsfilmer från amerikanska high schools kommer troligtvis "One More Time" gå rätt hem. Annars finns det en risk att det blir en tjatig film som till viss del känns lite mycket. Den som ändå håller ut belönas med en avslutande period som faktiskt är fin och med visst djup.