Night Stalker: The Hunt for a Serial Killer (säsong 1)
”Night Stalker” är en true crime-rysare enligt mallen.
Den hänsynsfulla seriemördaren ”Night Stalker” terroriserade Los Angeles under sommaren 1985, till den grad att polisen som utredde honom började sova med en pistol bredvid sig för skydd.
True crime-serier har alltid haft en trogen och intresserad publik, men allt sedan Netflix började dammsuga världens alla hörn (särskilt i USA) efter hemska mordberättelser och tragiska utgångar i olika rättsfall... har TV-världens samlade bidrag till true crime-genren börjat påminna allt mer om varandra. Vilket blir särskilt tydligt i berättelsen om seriemördaren Night Stalker.
Med det sagt ska det erkännas att samtliga fyra avsnitt av Night Stalker: The Hunt for a Serial Killer ändå girigt sveptes i en enda sittning framför TV:n en mörk kväll. True crime-mallen är fortfarande lika effektiv. Vi får genom gamla nyhetsinslag samt nyinspelade intervjuer, framför allt med poliserna som ansvarade för utredningen, följa händelseförloppet kring sommaren 1985 – när en särskilt hänsynslös och oförutsägbar man höll den amerikanska västkusten i skräck.
En fruktansvärd berättelse.
Jag vill inte ens beskriva vilka hemskheter ”Night Stalker” hade för sig under den här sommaren, men under avsnittens gång så får flera av hans överlevande offer chansen att berätta om sina egna upplevelser med honom och hur det har påverkat deras liv på olika sätt. Särskilt gripande och overkligt blir det exempelvis när ett av hans nu vuxna pedofili-offer får berätta om vad hon blev utsatt för som sexåring under den här sommaren... för ja, han kidnappade även småbarn mellan sina inbrott och mord.
Serien har utan tvekan en både gripande och fruktansvärd berättelse i grunden, men man väljer ofta att fylla ut avsnitten med scener som ska ”sätta stämningen”. En död fluga i en smutsig pool, stämningsfull musik och sen vidare till nästa mord/brott i berättelsen. Den här typen av ”stämningsscener” sprinklas däremot över vår berättelse så pass ofta att det helheten blir lidande av det i slutändan.
Jag är rätt säker på att det här hade kunnat bli en stark fyra om man bara hade kapat bort ett avsnitt i tid av stämningsscener, återupprepningar och några mer eller mindre onödiga fördjupningar i polisernas privatliv. Nu landar vi istället på en helt godkänd och bingevänlig trea av fem i betyg, där den redan true crime-frälste garanterat kommer att få allt som förväntas.
MER LÄSNING: Serier att se fram emot 2021!