Mosul (2019)
Autentiskt och smutsigt när IS besegras.
IS hade mellan 2014 och 2017 kontroll över staden Mosul i Irak. Trots flera motståndskrafter och trupper lyckades organisationen länge behålla staden. Men en SWAT-grupp gjorde sig ökända hos organisationen i takt med att man dödade medlemmarna en efter en. I filmen Mosul får vi följa deras kamp.
Den verklighetsbaserade filmen börjar med att 21-årige polisen Kawa är mitt inne i en blodig eldstid i Mosul mot flera IS-anhängare. Han räddas, nästan mirakulöst nog, av en grupp soldater som ingår i SWAT-gruppen Nineveh som gjort sig kända för att ha dödat flera anhängare under åren.
Kawa bestämmer sig för att följa med sina räddare och blir en del av gruppen. Han får snabbt lära sig deras taktik, sätt att kriga och bakgrund. På vägen genom Mosul får han vara med om flera eldstrider, död och svek. Samtidigt får vi se hur livet i den krigsdrabbade staden fortsätter för invånarna och hur IS styr en region där döden är en del av vardagen.
"Inte din typiska amerikanska krigsrulle"
Mosul skiljer sig en hel del från krigsfilmer som vi vanligtvis får se på Netflix och på bio. Förutom att det inte talas ett enda ord engelska och att alla skådespelare är från Mellanöstern istället för USA, så är det mer äkta och avskalat. Här finns ingen bombastisk musik under eldstriderna, inga heroiska dödsfall eller coola specialeffekter. Nej, här den råa och oglamorösa verkligheten i centrum. Till skillnad från många amerikanska krigsfilmer är det inget i Mosul som glorifierar eller förskönar krig. Detta trots att det är amerikanskt i både regissörsstolen (Matthew Michael Carnahan) och i producentrollen (Anthony och Joe Russo)
Mosul visar förödelsen och hur människorna som är kvar kämpar för sin överlevnad. Vi får se hur männen i SWAT-gruppen vilar med en vattenpipa efter en lång eldstrid och vi se hur olika grupper i kriget interagerar med varandra och utbyter varor. Det kan ibland kännas lite långsamt, men det är väldigt intressant och väger sedan upp med råa eldstrider. Fortfarnade med fokus på autensitet.
Något som också skiljer Mosul från en hel del andra krigsfilmer är dess kärna och politiska budskap. Filmen, som bygger på verkliga händelser och en New Yorker-artikel om hur SWAT-gruppen tvingade IS ur Mosul, visar bland annat hur svårt det är att bygga upp ett samhälle när det väl har raserats. Den hintar även om andra politiska vinklar, utan att det blir för mycket, och filmen lyckas även behålla fokus på faktiska handling. Sen känns det nytt och fräscht med en film om IS. En film som dessutom inte utgår från amerikanska soldaters synvinkel.
Mosul är en krigsfilm som vågar visa alla sidor i ett krig. Filmen räds inte att visa upp krigets alla mörka och smutsiga sidor utan att försköna det. Trots att filmen kan kännas lite långsam ibland så är det en film som har en hel del action rå äkthet. Jag hoppas verkligen inte att folk skräms bort från "Mosul" bara för att den inte är på engelska eller har amerikanska skådespelare. För den är verkligen sevärd.