Messiah (säsong 1)

Netflix första originalserie för året, som även får inviga 2020-talet, ställer frågor om något så pass ”känsligt” som människors tro och religionsfrihet. ”Messiah” kommer sannolikt att dela sin publik i olika läger, många tv-kritiker har redan sågat den på tekniska skäl medan ”vanliga” tv-tittare verkar älska den för känslorna och tankarna som väcks.

Redan när den första trailern släpptes började vissa länder vädja till Netflix om att förbjuda serien, som befarades utmåla vissa religioner på ett negativt sätt. Men på just den punkten är det åtminstone tydligt från Messiahs sida, det pekas inte finger åt någon specifik religion utan alla har helt enkelt missförstått lika mycket…

Den första säsongen av ”Messiah” handlar om hur en predikant (Mehdi Dehbi) plötsligt dyker upp i Damaskus, precis när IS-trupperna har omringat den syriska huvudstaden, och säger att Gud ska frälsa staden. Kort därefter täcker en sandstorm av bibliska mått staden och tvingar IS-soldaterna att retirera.

Här är första gången som predikanten börjar kallas för ”Al-Masih” (Messias) av sina följare. Ett fåtal ”mirakel” senare har hans följarskara växt sig allt starkare och när han plötsligt försvinner från Mellanöstern, för att dyka upp i USA och tycks stå i vägen för en tornado, börjar världens medier på allvar undra om det faktiskt är ”Messiah” som har kommit för att frälsa oss.

Redan i början när Al-Masih följs av 2000 överlevare från Damaskus, får CIA-agenten Eva Geller (Michelle Monaghan) upp ögonen för honom. Inte kan han väl vara den han utger sig för? Det måste vara mer troligt att det här är starten av någon ny, ond… kanske till och med potentiell terror-grupp?

Ja, det är kanske en lite väl stereotypisk motvikt till det lite mer andliga och filosofiska som är avsevärt mer intressant att fördjupa sig i. Det klipps även hejvilt mellan olika karaktärer som vi får följa, på ett sätt som ibland gör serien mindre effektiv i sitt berättande. Ett faktum som gjort att många tv-kritiker valt att såga Messiah vid fotknölarna.

Personligen gillar jag serier som ”The Path”, ”The Young Pope” och ”The Leftovers”, som alla är mycket bättre än ”Messiah”. Men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte blev underhållen under den första säsongens tio avsnitt. Med tanke på slutet kommer jag med största sannolikhet även ge fortsättningen en chans, med förhoppningen om att serien höjer kvaliteten ett extra snäpp.